Sök
Publishing-priset logga

Egna lokaler viktigt för kvaliteten

Det är svårt att hålla en hög kvalitet på fritidshemmet när man delar klassrum med skolan, enligt forskaren Karin Lager. Foto: Colourbox och Göteborgs universitet.

Tillgång till egna lokaler är viktigt för kvaliteten på ett fritidshem, enligt en ny studie av Karin Lager. När fritidshem delar klassrum med skolan kommer det fritidspedagogiska arbetet i andra hand visar studien.

Karin Lager, universitetslektor i barn- och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Karin Lager har under tolv veckor besökt tolv olika fritidshem och följt barnen på varje fritidshem i en vecka – från öppning till stängning. Studien är en del i ett större forskningsprojekt där Karin Lager undersöker barns vardag på fritidshemmet.
– Fritidshemmets uppdrag har förändrats och förstärkts kring utbildning och lärande de senaste 20 åren, samtidigt som förutsättningarna att utföra uppdraget har försämrats när det gäller lokaler, personal och material. Jag är intresserad av hur det är att vara barn på fritidshemmet med de förutsättningarna och det uppdraget, säger hon.

Helt skilda förutsättningar

När hon studerade de tolv fritidshemmen såg hon att förutsättningarna skilde sig så mycket att fritidshemmen kunde delas in i tre typer: det övergivna, det aktivitetsbaserade och det gemenskapande fritidshemmet. I det övergivna fritidshemmet, exempelvis, är bara ett fåtal i personalen utbildade lärare i fritidshem och det finns inget planerat innehåll (läs mer om de olika typerna i faktarutan).

Är de här tre typerna generella?
– Jag tror att de är det i viss mån, men det viktiga är att de inte är statiska. Om man anställer ny personal eller får andra lokaler så förändras förutsättningarna. Förvånansvärt många i studien, en tredjedel, tillhörde det övergivna fritidshemmet. Här har fritidshemmet ingen tydlig identitet utan är bara en förlängning av skoldagen. Barnen är där, punkt, och förhoppningsvis händer inget allvarligt.

Varför är det aktivitetsbaserade fritidshemmet problematiskt?
– Man ser personalens ambition att genomföra aktiviteter med innehåll kopplat till läroplanen, men dessa erbjuds bara under en begränsad tid, under en timme på eftermiddagen. Resten av tiden har inte alls så tydligt innehåll, och barnen har då varken tillgång till material, lokaler eller personal. Fritidshemmen är integrerade med skolan och har inga egna rum för fritidspedagogiskt arbete. Bara det som liknar skolans lektionsupplägg får ta plats, men inte barnens egna intressen, som att klippa, måla eller bygga kojor. Det måste alltid tas bort tills skolan början och barnen får höra att de stökar och kladdar ner.

Går det att ha en bra verksamhet även om man delar klassrum med skolan? 
– Jag ska inte säga att det inte går, men det krävs att arbetslaget är tajt, utbildningsnivån hög och att personalen vet vad den vill. Tyvärr såg jag att barnen ofta blev bortstädade. De fick sitta i lokaler med stolarna uppställda och höra saker som att ”du får inte använda skolans saxar på fritidstid”. Det fanns en ordning som talade om att det ena var skola och det andra fritids, fastän man hade gemensamma lokaler. Barnen kände av det och blev tystare i vissa rum. När klassläraren kom in så dog leken. Både barn och vuxna uppfattade att det var skolans regler som gällde. Även om personalen säger att det funkar utmärkt, så ser man att barnens egen verksamhet inte får plats här.

Vilken är den viktigaste slutsatsen av studien?
– Att det är så olika för våra barn på fritidshemmet och att vi inte lyfter det mer. Men också att jag identifierat vilka faktorer som spelar roll för kvaliteten i fritidshemmet. Min förhoppning är att det kan vara ett verktyg för förändring.

Vad förvånade dig i resultaten?
– Dels att det är så olika att vara barn på fritidshemmet. Jag hade heller inte väntat mig att det relationsbaserade arbetssättet, som utmärker det gemenskapande fritidshemmet, även omfattar relationen till föräldrar och annan personal på skolan. Med ett relationsbaserat arbetssätt blir också mötet med föräldrar och övrig personal annorlunda och fritidshemmet mer synligt.

Hur då?
– Lärarna i fritidshem vet varför de är där, och vilket uppdrag de har, och vikten av relationsskapande. Om du i relationen till skolans personal kan tala om varför ett visst arbetssätt eller material är viktigt så kommer du längre.

Tre sorts fritidshem

Karin Lager observerade tolv fritidshem under tolv veckor. Skillnaderna var så stora att hon delar in fritidshemmen i tre olika typer:

Det gemen­skapande fritidshemmet

Kännetecknas av att innehållet är självvalt, gemensamt och långsiktigt. Aktiviteterna är både lärarledda och initierade av barnen. Fritidshemmet har egna lokaler som är anpassade till verksamheten och barnen kan bygga och skapa projekt över tid. Personalen är till stor del utbildade lärare i fritidshem och har ett gemensamt förhållningssätt. Lärarna har ställtid mellan sitt arbete under skoldag och fritidsdag. Arbetssättet är relationsbaserat, även till föräldrar och skolan. Personalen fångar upp barnens intresse för exempelvis melodifestivalen och kopplar aktiviteterna till läroplanen.

Det övergivna fritidshemmet

Här är barnen lämnade åt sig själva. Det finns inget planerat innehåll och personalen är till stor del outbildad. Materialet är slitet. Barnen fyller i papperskopior av målarbilder med tuschpennor. Visst kreativt material finns, men inte så att barnen själva kan plocka fram det. Personalen har lite planeringstid. Barnen får välja själva vad de vill göra och vem de vill leka med, men de får ingen eller liten stöttning av personalen. Om fritidshemmet har egna rum så är de ofta spartanska, slitna och inte inbjudande.

Det aktivitetsbaserade fritidshemmet

Här erbjuds planerade aktiviteter, exempelvis rörelse eller skapande, under en timme på eftermiddagen. De leds ofta av utbildade lärare i fritidshem, men även av outbildade. Övrig tid har inget tydligt innehåll. Fritidshemmet har inga egna lokaler utan är integrerat med skolan. Kreativt material måste hämtas och sedan städas undan inför skoldagen. Lärarna har varierande tid till planering. Barnen får olika bemötande av personalen. Den lärarledda och läroplansstyrda stunden är mest lik skolan och får därigenom legitimitet.

Studien

”Possibilities and impossibilities for everday life – institutional spaces in school-age educare” är publicerad i tidskriften ”International journal for research on extended education”. Karin Lager är universitetslektor i barn- och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet. Studien baseras på ett etnografiskt fältarbete under tolv veckor då Karin Lager följde barnen på tolv fritidshem under en vecka. Fritidshemmen fanns i storstad, mellanstor stad, på landsbygden, var av olika storlek och både kommunala och fristående. Karin Lager är universitetslektor i barn- och ungdomsvetenskap.