Grimm: Vad är vi egentligen värda i skolans värld?

Vi på fritids ska finnas där hela tiden under elevens skoldag, på bekostnad av vår egen arbetsmiljö, skriver Sofia Grimm.

Tjänsteorganisationen för nästa år sätts och vi på fritidshemmet är allas livlina och allas skoskav. Vi fördelas ut, som tårtbitar till olika klassrum, för skoldagens verksamhet, skriver Sofia Grimm.

Att arbeta på fritidshem är roligt, utmanande och utvecklande. Det är också väldigt tufft emellanåt. Vår ganska stressiga vardag av dubbel- eller trippeluppdrag kan under en arbetsdag innebära obarmhärtiga villkor. Många av oss arbetar i barngrupp nästan åtta timmar per dag hela läsåret, vilket innebär att när sommaren kommer är en stor del av fritidshemmets personal helt slutkörda. Sedan kommer den, nästa års tjänsteorganisation som grädde på moset! Håll i hatten!

Mot terminsslutet sätts förhoppningsvis det sista kring tjänsteorganisationen för kommande läsår. En riktigt brännhet potatis. Även de kollegor som annars inte reagerar så starkt på saker och ting, sitter där och småputtrar med pysande öron. Frågorna haglar: Vem är min nya kollega? Varför har ledningen 15 intervjuer? Ska alla sluta? Varför blir den aldrig klar? Det verkar inte finnas någon värre kollektiv frustration i skolan än just tiden i väntan på att tjänsteorganisationen blir klar.

Sen när väl organisationen för hösten är klar, då tänker vi att vi äntligen kan pusta ut. Nästan all fritidspersonal, det vill säga lärare i fritidshem, fritidspedagoger, barnskötare, elevassistenter och fritidsledare, får sig en tilldelad plats i organisationen, precis som övriga yrkeskategorier i skolan. Vi andas ut när vi får beskedet och nu kan vi börja vår egen inre förberedelse inför hösten.

Men varför pustar jag ens ut? Varje år går jag i samma fälla.

Men varför pustar jag ens ut? Varje år går jag i samma fälla. Den stora skillnaden från andra yrkesgrupper inom skolans värld är att en stor andel av oss på fritids kommer att få byta årskurs, byta fritidsavdelning, byta uppdrag och utvidga vårt uppdrag. Och det här händer lite när som. Typ under semestern, i början av terminen, första uppstartsdagen, i förbifarten eller när man just lärt känna sin nya elevgrupp. Och de som inte fick en plats i organisationen under våren petas in någonstans till slut. Nu kanske det låter lite väl överdrivet, tycker du, men tyvärr är detta en verklighet på många skolor. En absurd verklighet!

Mitt i detta skapar vi en kreativ verksamhet trots att vi är ganska slitna efter ett helt läsår av, för många av oss, orimliga arbetsvillkor. I form av för lite planeringstid, knappt ingen omställningstid mellan verksamheterna och andra rent ut sagt taskiga förutsättningar. Mitt i skapandet och fotbollsspelandet lever vi på hoppet om att höstterminen inte ska vara så svajig eller rent sagt helt omöjligt tuff. Onekligen, på bekostnad av vår egen hälsa. 

Så vad är kärnan av problemet? Fritidspersonalens primära uppdrag måste få vara fritidshemmet och klassrumsundervisande verksamhet bör vara det sekundära uppdraget, för att det är så. Så givetvis ska bra förutsättningar ges i form av exempelvis ställtid, rast och planeringstid och det ska äga rum under skoldagens verksamhet, vårt sekundära uppdrag.

Jag vill följa eleverna under hela skolans verksamhet, skoldagen likaväl som fritidshemmets verksamhet. Men det är knappast en bra arbetsmiljö att jag på kuppen blir en urkramad disktrasa. Hur kan det vara ok att dela ut oss som tårtbitar på kalas? Allas livlina och allas skoskav – gratis tårta var det här!

LÄS ÄVEN:

Eriksson: Renodla vårt uppdrag, skolministern!

Nyexade fritidsläraren: Jag vill inte arbeta som elevresurs

Lärare i fritidshem: Vi utnyttjas som vikarier