Sök

Att agera är att lära sig

Barnskötaren Karin Wågberg väljer tillsammans med barnen ut några ord som de ljudar gemensamt. Foto: Jonas Forsberg

Ett barn har hundra språk men berövas nittio­nio, heter det i dikten. Men i dag arbetar allt fler förskolor med att aktivt utöka barnens språk. Fröja förskola har valt att göra det med litteratur och teater.

Dingdungdong. De mjuka tonerna från en m’bira, fingerpiano, ljuder i ett av rummen i Fröja förskola. På låga stolar sitter en grupp barn som tända ljus och lyssnar på när Maria Bervelius spelar och hälsar dem välkomna till ”berättarfönstret”. Det är ett av rummets fönster som barnen tillsammans med pedagogerna här på hemvistet Nova scenograferat – här finns bland annat några träd, en stuga och en ”portal” av trä och tyg.

Barnen vet precis vad de ska göra nu, nämligen hjälpa de små dockfigurerna Neo och Noa som Maria håller i händerna, att komma genom portalen in i sagoskogen, genom att skandera en ramsa. Maria räknar in dem:

– Vi tar det på arabiska.

– Wahid, athnan, thlatha, ropar barnen och fortsätter med en ramsa på svenska om superkraft, tills dockorna passerat genom portalen.

Barnen lär sig vägleda varandra. Femåringarna blir språkliga förebilder för de yngre.

På andra sidan möter Neo och Noa – som alltid – de tre bockarna Bruse och trollet. I dag gör  Maria en liten föreställning om en konflikt mellan bockarna och trollet. Hon växlar hela tiden mellan att agera och bjuda in barnen i berättelsen – hur känner sig trollet nu, ja, hen är ledsen, hur tycker ni de ska göra – och låter de barn som vill komma fram och delta.

En del av orden tecknar hon, och varje gång det är dags att räkna igen väljer hon ett nytt språk – engelska, persiska, svenska. Tillsammans ljudar hon och barnen också några ord, som hon skriver på så kallade ordkort.

Maria Bervelius låter Noa och Neo gå in genom portalen i berättarfönstret. Foto: Jonas Forsberg

Efteråt går barnen ut på gården. Där ute finns en likadan portal som i berättarfönstret, fast i större format, så att barnen själva kan gå igenom den och därigenom inte bara träda in i sago­skogen utan också få superkraft av de ”troll­svansar” av tyg i regnbågens alla färger som hänger i portalen.

Fröja förskola ligger i en skogs­backe på en höjd strax utanför Örnsköldsviks centrum. Mellan tallarna på förskolegården skymtar havet. Men framför allt finns här en inbjudande lekmiljö med många träd, stenar att klättra på, minihus och en kåta, nedtagna träd som förvandlats till lekredskap. Här ute fortsätter barnen ofta sagan om bockarna Bruse på egen hand, berättar Maria Bervelius.

Koncentration. Betel och Ariam Dawit ser på när några av orden skrivs på lappar. Foto: Jonas Forsberg

Av det sextiotal barn som går på Fröja förskola har ungefär hälften ett annat modersmål än svenska. Det bidrog till att personalgruppen och rektor Heléne Karlsson beslöt sig för att sätta språk i fokus då förskolan startade sin verksamhet våren 2019. Inspirerade av Reggio Emilias filosofi och av hur en förskola i Eskilstuna hade arbetat med just sagan om bockarna Bruse, skapade de temaprojektet ”Ett sagolikt äventyr med Bockarna Bruse”.

Det hela var tänkt att fortgå i två terminer, men genomsyrar i dag hela verksamheten. Samtliga pedagoger fick tillgång till boken Bockarna Bruse i förskolan och Maria Bervelius, som är förskollärare och teaterpedagog, arbetade fram ett underlag för temat som till pedagogerna i förskolans fyra hemvist kunde ha som grund, men som också kunde användas för att presentera konceptet för vårdnadshavarna.

Av det framgår hur temat kan kopplas till målen i Lpfö och till olika ämnesområden. Till exempel kan barnen stega upp de tre bockarnas steg och mäta dem (lekfull matte) eller bygga rekvisita till sagan (bygg och konstruktion).

– Sen kan det sticka iväg åt olika håll utifrån behov på de olika hemvisten, säger förskolans rektor Heléne Karlsson.

Men inte minst går det hela ut på att utforska det där med ord och språk genom att prata, rimma, ramsa, sjunga.

– Varje dag vid lunchtid hör jag på långt håll när barngrupperna är på väg för att äta lunch, för de sjunger eller ramsar alltid när de går genom korridoren utanför mitt rum, säger Heléne Karlsson med ett leende.

Sånger och ramsor kan också förvandlas till berättelser, påpekar Maria Bervelius.

Smilla Sundelin, Ariam Dawit och Oscar Sundelin ger Neo och Noa "superkraaaaft!" med ord och gester. Bakom dem sitter Amena Jafari, barnassistent. Foto: Jonas Forsberg

I språkarbetet ingår också att fundera över hur ord låter och skrivs på olika språk, vilka andra ”språk” finns det, som musik, dans, drama och stödtecken?

– Vi försöker jobba på ett sinnligt sätt eftersom vi tänker att språkutvecklingen är nära kopplad till estetiska uttrycksformer. På så sätt kan vi inspirera även de barn som inte har något talat språk, säger Maria Bervelius och använder uttrycket ”våra hundra språk”, från Reggio Emilias filosofi.

–  Något vi verkligen tagit fasta på ur läroplanen är ordet förundras.

Tillgång till språk i olika former är grund till så mycket, påpekar hon. Med språk kan man påverka, fundera över likheter och olikheter, gott och ont, normer, genus.

– Vi döpte dockorna till Neo och Noa för att det skulle vara så könsneutrala namn som möjligt, plus att det är en lek med att de finns på hemvistet Nova, säger Maria Bervelius som också är noga med att prata om trollet som hen.

Att språk, ord och litteratur är i fokus märks också då man går runt i förskolan. I lärmiljöerna finns pedagogiskt material för att lyfta fram lekfull språkutveckling och på väggarna sitter lappar med ord och bokstäver, i lekhörnan finns bokstavsklossar och i alla hyllor står böcker.

Så här gör vi:

  • All undervisning (både inom den pedagogiska verksamheten och omsorgsdelen) går att lägga in i temaprojektarbetet. Vi har sett att vårt detta arbetssätt genererat så mycket glädje och entusiasm när barnen individuellt och i grupp vill utforska och förväntar sig att få lära sig mer.
  • Vårt temaprojekt utgår från läroplanen, och genomsyras av ”spindeltrådar” av lärandemål och estetiska uttrycksformer.
  • Pedagogerna vågar utmana både sig själva och barnen utifrån barnens behov och intresse, genom att lyfta och plocka in både sig själva och barnen i sagan,
    dramat, handlingen.
  • Lyhörda och närvarande pedagoger utforskar och utvecklar temaprojektet tillsammans med barngruppen enligt ett elevdemokratiskt arbetssätt.

Själva berättarfönstret får barnen möta regelbundet. Upplägget är alltid detsamma: barnen får tassa in i rummet och se på när fönstret ”öppnas” genom att en rullgardin dras upp, locka fram Neo och Noa och sedan uppleva en berättelse.

– Det ska vara lite teaterkänsla, men barnen får alltid chans att vara med och påverka, säger Maria Bervelius, som leder sessionerna medan en kollega dokumenterar och en annan tar ansvar för barngruppen.

Abdullah Alooskraft när han springer igenom ” portalen” av trollsvansar. Foto: Jonas Forsberg

För att befästa temat har varje termin startat med en så kallad uppstartsdag då några av pedagogerna förvandlat sig till olika karaktärer och spelat upp scener ur traditionella sagor. Hittills har det rört sig om västerländska berättelser (Bockarna Bruse, Snövit, Hans och Greta), men planen är att successivt, med vårdnadshavarnas hjälp, inbegripa också sagor ur andra traditioner. 

Samma sak gäller det ”tema i temat” som förskolan kallar Författaren berättar. Det går ut på att barnen får ta med sig en bokpåse hem och läsa tillsammans med sina vårdnadshavare. Med påsen följer ett litet frågeformulär som de vuxna kan använda som stöd, samt dockor som går att dramatisera sagan med. Tillbaka i förskolan får barnet möjlighet att berätta om boken för resten av barngruppen. I mån av tid hjälper en pedagog också barnet att dokumentera sin upplevelse på dator.

Tanken med temanamnet Författaren berättar är att dels visa på det faktum att det finns någon som skrivit och illustrerat boken, dels …

– … att låta barnen höra ord som författare och konstnär också i samspelet med sina vårdnadshavare, säger barnskötaren Karin Wågberg, som ansvarar för detta tema och också gjort i ordning ett antal ”litteraturkorgar” för att det ska vara enkelt att ta med böcker ut på gården.

Att inte rygga för att använda ”svåra ord” är nämligen en annan grundtanke i arbetet på Fröja.

– Vi tycker det är viktigt att använda korrekta benämningar. Men självklart kan man behöva förklara ord, säger Heléne Karlsson.

Fröja förskola har valt att ta emot barn i åldrarna 1–5 i alla hemvisten.

– Det är ett sätt att lära barnen att vägleda varandra. Femåringarna blir språkliga förebilder för de yngre barnen, säger Heléne Karlsson.

Oscar Sundelin ser stolt ut när han får ta hand om en ordlapp. Foto: Jonas Forsberg

– Sen är det förstås viktigt att inte de stora tar över. Därför är vi noga med att alla måste lyssna på den som talar, säger Maria Bervelius.

I språkarbetet på Fröja ingår också att en pedagog från varje hemvist regelbundet reflekterar kring det, i så kallade samtalsforum.

– Det är ett väldigt bra sätt att inspirera varandra, säger Maria Bervelius, som tycker att arbetet med Ett sagolikt äventyr varit sammansvetsande för pedagoger som inte tidigare arbetat ihop. Och ja, hon tycker absolut att det påverkat barnen.

– Dels tycker jag de har blivit mer delaktiga och har tränat upp sina förmågor generellt. Men också snabba på att ta till sig ord och begrepp.

Hundra språk

Citatet i inledningen av artikeln kommer från en dikt av Loris Malaguzzi och brukar anges som grund för Reggio Emilias filosofi. Så här lyder den i sin helhet:

Tvärtom, det är hundra som finns!

Ett barn
är gjort av hundra

Barnet har hundra språk
hundra händer
hundra tankar
hundra sätt att tänka
att leka och att tala på
hundra alltid hundra
sätt att lyssna
att förundra att tycka om
hundra lustar
att sjunga och förstå
hundra världar
att uppfinna
hundra världar
att drömma fram

Ett barn har hundra språk
(och därtill hundra hundra hundra)
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.

Man ber barn;
att tänka utan händer
att handla utan huvud
att lyssna men inte tala
att begripa utan glädjen i
att hänföras och överraskas
annat än till påsk och jul.

Man ber dem:
att bara upptäcka
den värld som redan finns och
av alla hundra
berövar man dem nittionio

Man säger dem:
att leken och arbetet
det verkliga och det inbillade
vetenskapen och fantasin
himlen och jorden
förnuftet och drömmarna
är företeelser
som inte hänger ihop.

Man säger dem:
att det inte finns hundra
Men barnet säger:
Tvärtom, det är hundra som finns.