Sök
Publishing-priset logga

Makten i mitten

Arbetslaget leds i ­sidled från mitten – inte ovanifrån eller från centrum. Illustration: Stocksy

Med aktionsforskning och kollegiala samtal kan verksamheten både utvecklas och förbättras – och här har mellanledaren en viktig roll att spela.

Pedagogikprofessor Karin Rönnermans bok ”Att leda från mitten” visar hur mellanledare kan bidra till stor förändring i en verksamhet. Boken bygger på ”aktions­forskning” som hon bedrivit med två professorskollegor i Australien – kunskapen forskarna skaffat sig under arbetets gång har utgjort en grund för det fortsatta utvecklings- och förbättringsarbetet.

– I olika steg granskar man sin egen praktik och skaffar underlag för att prata om den. I kollegiala samtal reflekterar man sedan över vad som händer på den egna förskolan, säger Karin Rönnerman, och poängterar mellanledarens roll i det här arbetet.

De etiska och moraliska frågorna måste också få utrymme.

Men det handlar mer om att vara ledande än ledare.

– Personen kan bytas ut. Det är själva uppdraget att leda de professionella samtalen som är i fokus. Det gäller att få i gång de här processerna och utgå från vad som händer, hur vi vill ha det och hur vi kan förändra.

För att upplägget ska fungera krävs en tillit mellan dels rektor och mellanledare, dels mellanledare och övrig personal.

– I våra undersökningar fick vi ett tydligt underlag för att den här tilliten finns där, säger Karin Rönnerman.

Tid är en annan viktig faktor, liksom samtalens regelbundenhet och att arbetet inte blir ifrågasatt.

– Som rektor måste man kunna hantera den här kunskapen som uppstår och vara beredd på de processer som sätts i gång. Inom aktionsforskning har man ett undersökande förhållningssätt där man vågar ifrågasätta, reflektera och testa nya vägar. Då kan man inte som rektor säga att ”ni ska göra så här i stället” eller lägga in en studiedag om något som går stick i stäv med arbetet som pågår.

Boken placerar mellanledaren tydligt i mitten, med arbetslaget i sidled, och ledande parallellt, inte från toppen eller i centrum. Detta utgör en praktik för vad mellanledare säger och gör och hur de relaterar till varandra och bygger ett sammanhang.

Karin Rönnerman, professor i pedagogik.

– Sedan har vi lagt till ytterligare en position, den praxiologiska, säger Karin Rönneman. En form av praxis som utvecklas från ett moraliskt och etiskt engagemang mot en kollegial gemenskap. De etiska och moraliska frågorna måste också få utrymme.

I boken beskrivs dilemman och möjligheter. Exempelvis att man som mellanledare leder de kollegiala samtalen samtidigt som man fortfarande undervisar på sin avdelning.

– Om man nu bestämmer om skuggning eller att besöka varand­ras förskolor måste jag också vara beredd på att andra granskar mig.

Som ledande i kollegiala samtal måste man vara väl förberedd och se till att alla som deltar kommer till tals.

– Jag poängterar det här med taltiden, säger Karin Rönnerman. Alla ska få möjlighet att uttrycka sig och vi ska inte falla någon i talet med att ”du behöver inte säga något mer, jag vet precis vad du menar”.

Hon påpekar även att det är ledarens roll att säga till om någon avbryter, men även uppmärksamma tystnaden i gruppen och ställa frågor till dem som inte pratar lika mycket.

– Det vi ser är att aktionsforskning genererar det här ledandet och att det undersökande arbetssättet är driv­kraften för att förändra.