Sök
Publishing-priset logga

Konsten att få ­alla att fungera

”Vi leder tillsammans, ensam hade jag inte räckt till”, säger rektor Ina Kainelainen. Till höger förskolläraren Siri Nestius. Foto: Johan Strindberg

Att leda utan att vara chef, det är vardag för landets förskollärare. På förskolan Höjden i Stockholm är ansvarsfördelningen och förutsättningarna för ­ledarskap tydliggjorda och anpassade för alla.

Intill en skogsdunge i Hammarbyhöjden i Stockholm ligger förskolan Höjden. En Reggio-Emilia-inspirerad verksamhet med hög förskollärartäthet och en lång tradition av att tillvarata varandras kompetenser. En strategi som fortsatt i samma anda även efter att Höjden blev uppköpt av Pysslingen och nu ingår i ett förskoleområde med fem enheter. Genom fortbildning, nätverk och kontinuerliga träffar får förskollärarna de verktyg de behöver för att leda på bästa sätt.

– Vi kallar det för en lärandeorganisation, en grund som möjliggör olika typer av mötesforum där samtliga pedagoger regelbundet får träffas för kollegiala reflektioner, säger Ina Kainelainen, som är rektor för de fem förskolorna.

När kompetensen gemensamt höjs blir det lättare att leda arbetslaget.

Bland annat träffas förskollärarna från alla enheter under en förmiddag ett par gånger per termin för att fördjupa sig i både barnens processer och det egna ledarskapet.

– Det är kompetensutvecklande kollegiala och individbaserade processer, där vi även landar i gemensamma slutsatser och ställningstaganden för våra förskolor, säger Ina Kainelainen.

Varje enskild förskola har också regelbundna pedagogluncher där förskollärarna leder lärande samtal och även barnskötare och andra yrkeskategorier ingår.

– När kompetensen gemensamt höjs blir det lättare att leda arbetslaget i stället för att det ska ligga på individen, säger Ina Kainelainen.

Speciella förskollärarluncher är ett annat inslag på Höjden och dess systerförskolor.

Ina Kainelainen har haft en arbetsledande roll sedan 2015 och är i dag rektor för Höjden och fyra andra enheter i samma förskoleområde. Foto: Johan Strindberg

Ina Kainelainen poängterar vikten av att få till dessa forum regelbundet i det ordinarie arbetet och att ge förskollärarna stöd i sitt ledarskap.

– I läroplanen ställs krav att förskollärare ska leda arbetslaget, leda andra vuxna, och som rektor har jag ett jättestort ansvar att skapa rätt förutsättningar och kunskapsnivå.

Upplägget har gett gott resultat. Här vill medarbetarna stanna kvar. Men Ina Kainelainen påpekar att ingenting har kommit av sig självt.

– Det här är framarbetat under lång tid tillsammans med förskollärarna och det övriga kollegiet där vi har reflekterat och utvärderat på vilket sätt vi vill skapa den här tiden. Det finns ingen quick fix för att få till en sådan här organisation. Vi har den tid vi har och hinner inte göra allt. Därför har vi gjort medvetna val. Om vi nu vill ha de här pedagogluncherna, vad väljer vi då bort?

Att axla rollen som ledare är inte lätt, och många förskollärare känner sig inte helt rustade för uppgiften. Siri Nestius, en av förskollärarna på Höjden, tycker att hon under sin utbildning fick alldeles för lite träning i just ledarskap.

På Höjden prioriteras samtal och nätverk. Foto: Johan Strindberg

– Min syster som utexaminerades i vintras skrev sin C-uppsats om just ledarskap, säger hon. Av de förskollärare hon intervjuade var det väldigt många som känt precis som jag, att det är för lite om ledarskap i utbildningen och framför allt för lite praktik. Läroplanen är ju så tydlig nu med att det är min arbetsuppgift att leda ett arbetslag. I och med det så spetsas uppgiften kring ledarskap till ännu mer och blir ännu tydligare. Då måste man se till att man får tränas i det.

Från sin egen förskollärarutbildning minns hon att den tog upp forskning kring gruppdynamik, olika personligheter och ledarskapsteorier.

– Men mycket av det var ryckt ur sitt sammanhang och inget som alls hjälper mig nu i vardagen som förskollärare, säger Siri Nestius.

Hon är därför extra glad att hon arbetar på just Höjden, där hon dessutom jobbade extra redan under utbildningen och fick en tydlig uppfattning om vad som skulle krävas av henne när studierna var över.

– Oavsett hur mycket man får med sig från utbildningen kan det förstås vara tufft när man väl kommer ut, säger hon. Det är först genom att leda många olika personer, och personlighetstyper, i många år som man lär sig att bli en duktig ledare.

Förskolläraren Siri Nestius är platsansvarig på Höjden, en roll hon själv beskriver som ”spindeln i nätet”. Foto: Johan Strindberg

Siri ingår i en rad olika forum och nätverk, bland annat ett för dem som är platsansvariga på de olika förskolorna, med fokus på ledarskap. Dessutom deltar hon i bildgrupper som fördjupar sig i hur de utbildar barnen, samt i styrgruppen, där de avdelningsansvariga träffas en gång i veckan och samtalar kring ledarskapsfrågor. Där finns även ledningen representerad.

Självklart är hon med på förskollärar- och pedagogluncherna också.

– Och de gånger som vi har upplevt att vi behöver mer fortbildning eller samtal kring ledarskap kan vi räkna med ledningen. De ser att behovet är stort och att det finns ett glapp mellan å ena sidan utbildningen och å andra sidan de förväntningar och krav som ställs i verksamheten.

Att ha många utbildade förskollärare som kollegor underlättar arbetet för Siri Nestius.

– Ja, det är en helt annan sak för mig, som även är platsansvarig, att leda en förskola med många erfarna kollegor som är förskollärare – jämfört med om jag skulle vara placerad på en av våra andra förskolor i området som bara har två eller tre förskollärare på sju avdelningar. Det ger en helt annan spelplan. Här är diskussionerna kring verksamheten och undervisning mer djupgående. Ju fler förskollärkollegor, desto bättre förutsättningar för att leda.