Sök
Publishing-priset logga

Ett steg­ bakåt ger två steg framåt

Marie Eriksson är förskollärare och arbetar som verksamhetsutvecklare i Mölndal.

Marie Eriksson tittar i backspegeln efter nya sätt att tänka.

Är nytt alltid bättre än gammalt? Under året som gått har vi i högre utsträckning än vanligt behövt tänka nytt och testa nytt. Mycket av det som är självklart i vardagen har vi fått ompaketera i en digital kostym eller förändra på andra sätt. Nytänk är nödvändigt och ofta det som tar oss framåt, men det är också betydelsefullt att titta i backspegeln för att kunna tillvarata tidigare erfarenheter och kunskaper.

Visst krävs det ibland att vi verkligen släpper det gamla och gör helt igenom nytt. Men många gånger handlar det om att identifiera styrkor i det som redan görs för att bygga på, twista till och utveckla. Kanske lite som att veckla ut något? Med hjälp av nyfikenhet, kreativitet och möten med andra kan vi synliggöra och skapa föremål för reflektion.

Precis som i många andra kommuner har förskolorna i Mölndal tillgång till ett kreativt återanvändningscenter med material som tillvara­tagits i samarbete med närliggande företag. På Skatan finns en stor rikedom av spillmaterial som presenteras på en mångfald sätt och väcker nyfikenhet hos både barn och vuxna. Jag kan avslöja att skatan i mig mer än en gång smugit ner en vackert glänsande mosaikbit eller några särskilt sköna pappersstrimlor i fickan.

Det mest innovativa är inte alltid helt nytt, utan att med hjälp av det gamla ta sikte mot det nya.

Runt om i Mölndals förskolor märks återbruksmaterialets dragningskraft hos både barn och vuxna. Materialet lockar verkligen till att tänka och skapa nytt men det bär också på en historia.

I ett hållbart samhälle behöver vi återanvända såväl material som kunskaper. Det mest innovativa är inte alltid helt nytt, utan att med hjälp av det gamla ta sikte mot det nya.

När vi pratar utveckling, oavsett om det handlar om barn eller vuxna, så ligger det nära till hands att koppla till Vygotskijs tankar om den proximala utvecklingszonen. Många av oss behöver få börja i det välkända och få hjälp att addera det nya med medvetenhet och tajming. Oavsett om det handlar om en individ, en barngrupp eller en organisation så är tajmingen oerhört central. Att ha kunskaper om mottagaren för att vid rätt tillfälle kunna utmana precis så mycket att nästa steg kan tas.

Själv är jag inte alltid den där tidiga tillämparen, åtminstone inte när det gäller teknik. Jag kan bli helt låst när jag inte förstår hur jag ska börja, men om någon håller mig tryggt i handen över den första tröskeln så är jag i gång med besked och kan vara svår att stoppa. I den fasen kan jag plötsligt glömma att titta i backspegeln eller åt sidorna och ser bara vägen framåt. Då är det en reflektör jag behöver vid min sida snarare än en innovatör. Någon som ställer de där nyfikna frågorna som får mig att sakta ner och tänka till för att sedan ta fart igen.

Det är såklart inte fel att vara på vare sig det ena eller det andra sättet, men medvetenheten om det är nyttig. Alla behövs, alla har något att tillföra och vi gör varandra bättre. 

Just nu!

Plus: Återvunnen kunskap precis som återvunnet material är helt gratis.

Minus: Ny kunskap kan ibland kosta både tid och pengar.