Sök

Dålig idé att låta barnen rösta

Eva Lindström skriver att vi hela tiden behöver fråga oss själva vad som blir bäst för barnen, för alla barnen.

Eva Lindström, förskollärare i Bromma, Stockholm. Medverkar även i våra poddar "Förskolan" och "Kvarsittning".

Vem är det egentligen som bestämmer på förskolan? Ett svar är ju att som lärare och ansvarig för verksamheten är det jag. Tillsammans med de andra i personalen, såklart, och utifrån våra styrdokument, som i och för sig är lika tolkningsbara som Bibeln. Bestämmer jag mer på grund av mitt uppdrag som lärare? Fast är det jag som bestämmer, och i så fall vad är det jag bestämmer över? Eller är det min chef som bestämmer, eller chefens chef?

Och vad kan de egentligen bestämma över? Är det staden eller är det staten? Skolverket skriver vår läroplan, men vad som ska stå i den bestäms av våra folkvalda politiker, så då är det kanske ändå jag som bestämmer? Eller vårdnadshavarna, och vad ska barnen få bestämma?

Det står i vår läroplan att utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Vem är det då som har tolkningsrätten kring vad demokratiska värderingar är och betyder? Jo, det blir ju vi vuxna, som faktiskt befinner oss i verksamheten, vi har både tolkningsrätt och makt.

Så hur brukar vi då förmedla och förankra demokrati i förskolan? En rätt vanlig metod är att rösta. Men vad lär vi oss egentligen av att rösta? Jag har på flera förskolor upplevt att man låter barnen rösta om olika saker. Ofta tycker de vuxna att det är jättebra, så himla bra att barnen verkligen får uppleva demokrati på riktigt.

Vuxna misstolkar ofta vad barnen egentligen tycker är viktigt.

Men stopp här! Jag tycker att man ska tänka ytterligare ett varv, de flesta gånger man ens tänker på att rösta: vad är det barnen ska rösta om? Är det ens något de bör bestämma? Sedan bör man tänka igenom metoden för röstningen. Ska barnen räcka upp handen i en större grupp eller lägga en kloss på det alternativ de vill rösta på? Kommer de att se vad de andra barnen har röstat på? I vilken ordning ska de rösta?

Därefter tänker man en gång till, och sedan ­lägger man ner hela grejen.

Att låta barn rösta är inte att visa eller göra demokrati i förskolan. Några av barnen kommer att bli jättenöjda, de kommer att ha uppfattat vad som pågår, de vet vad de vill och kommer att få som de vill, något de troligen är ganska vana vid. Några andra kommer inte att tänka lika noga, de kommer att lägga sin röst på samma sak som någon annan. De kommer att lära sig att det är obekvämt, att de inte förstår varför de ska göra det här som de vuxna vill att de ska göra. Kanske de inte ens bryr sig.

Vuxna misstolkar ofta vad barnen egentligen tycker är viktigt. Några andra kommer att tänka noga, uppfatta vad som pågår, de vet vad de vill men får inte som de vill. De kommer att lära sig att det inte spelar någon roll vad de tycker eller att de ansträngt sig att göra exakt som de vuxna sa. De spelar ingen roll.

Att arbeta med demokrati och inflytande måste göras hela tiden, inte som tema, inte som projekt eller genom att rösta. Det måste genomsyra hela verksamheten. Vi behöver hela tiden fråga oss själva vad som blir bäst för barnen, för alla barnen. Det kan inte vara lika, för alla barn är olika. Men vi vuxna är också olika, och vi har olika syn på demokrati och inflytande. Så vem bestämmer, och om vad och hur?

Just nu!

Plus: När ett barn som varit väldigt avvaktande till mig som ny lärare plötsligt säger mitt namn och spontant berättar vad hen gjorde i helgen!

Minus: Att man inte får ha adventsljusstakar året runt ...

 

Lyssna på podden Förskolan - med Eva Lindström - här!