Efter att ha sett filmen ”En runda till” och läst Bianca Kronlöfs ”Brev till mannen” kan Förskolans krönikör Erik Stenkula inte låta bli att reflektera över sin roll i yrkeslivet.

Erik Stenkula, förskollärare på Fågelsångens förskola i Norrköping.

När ni läser detta har jag redan rivit av 50-årskalaset i mitt älskade Köpenhamn. Men jag har också hunnit med nästan ett helt yrkesliv i en kvinnodominerad bransch, och det är nu när jag är mer än halvvägs genom livet jag tänker på min roll som man.

Två saker under året har starkt påverkat mig till detta. Först den danska Oscarsbelönade filmen "En runda till" som handlar om fyra manliga gymnasielärare som ska fira en kollega som fyller 40. På födelsedagsmiddagen kommer en av dem upp med norske psykiatern Finn Skårderuds teori om att människor är födda med en halv promille alkohol för lite i blodet.

Efteråt tänker läraren naturligtvis att ökar han bara på sin promillehalt lite kommer det att gå ännu bättre.

Det får dessa män att börja fantisera om hur deras rätt blodfattiga lektioner skulle se ut om de tog en sup innan. Bara en liten.

Till en början går detta experiment bra. Historieläraren får plötsligt med sina annars så skoltrötta elever i sina salvelsefulla utläggningar och efteråt tänker läraren naturligtvis att ökar han bara på sin promillehalt lite kommer det att gå ännu bättre.

Till slut går deras försök överstyr, en av lärarna mister till och med livet. Men gemenskapen! Värmen, ivern och omtänksamheten dessa män emellan. Gud vad jag avundades den.

För det andra Bianca Kronlöfs bok "Brev till mannen". Jag som i stort sett bara haft kvinnliga arbetskamrater, en stark mor, flickvänner jag nog tycker mig ha lyssnat på, behövde väl inte läsa den?

Jag inser ju hur tacksamt emottagen jag blivit på de flesta arbetsplatser jag kommit till innan jag ens bevisat något överhuvudtaget.

Jo, för jag inser ju hur tacksamt emottagen jag blivit på de flesta arbetsplatser jag kommit till innan jag ens bevisat något överhuvudtaget. Jag hålls utanför många av konflikterna som av någon anledning bara pågår mellan kvinnorna. Jag har ju till och med kommit undan med att vara norra halvklotets mest tankspridda man. Nämen, jag har ju snopp! 

Jag är helt övertygad om att en kvinnlig lastbilschaufför har massor att bevisa innan hon blir ett med den manliga gemenskapen. Det skrivs inga tidningsartiklar om henne i samma utsträckning som det görs när mer än en man råkar jobba på en förskola. De behöver inte ha gått en dag på förskollärarutbildningen, för vad är det de har mellan benen?

Bara genom att vara en man inser jag att jag representerar en norm.

Bara genom att vara en man inser jag att jag representerar en norm, och det kan vara ett skäl så gott som något att ge sig in i förskolan. Även om jag minns min egen yrkesstart som en utmaning. Jag tyckte nog att jag hade en förmåga att kallprata, men under min första tid i förskolan blev jag helt stum. Vad hade jag att tillföra kring förlossningar och värk? Läroplanen 1998 räddade mig. Med den fick vi ett mer professionellt yrkesspråk. I dag älskar jag att formulera mål.

Ändå frestar det att få testa Skårderuds experiment med alla de kvinnor och de få män jag haft som kollegor. Få känna den gemenskap som bara utgår från att vi är människor. Skål!

LÄS ÄVEN

Forskarens tips för kemi och fysik i förskolan

Förskollärare på ständig turné

Eva Lindström: Gör med förskolan som med elen – tokhöj priset!

Lyssna på Förskolan här!