De som jobbar i förskolan har ett starkt sug efter ny kunskap och inspiration, upplever Förskolans redaktionschef Kjell Häglund.

När jag var liten var förskolediskussionen något nytt, spännande och visionärt. Detta var i samband med att ”daghemmen” bytte namn till förskolor. Folk i allmänhet fortsatte förstås att säga ”dagis”, men verksamheten förändrades verkligen i samma riktning som begreppet, utifrån forskning om pedagogik och barns utveckling.

Förskolan har alltså per definition alltid varit evidensbaserad. Den har förvaltat arvet av den beprövade erfarenheten och ständigt fyllt på med ny vetenskaplig kunskap och inspiration.

Ingen annan yrkesgrupp inom lärarkåren är så hungrig efter forskning som förskollärarna. Det är i alla fall min beprövade erfarenhet. Och det är en utveckling som formligen exploderat på senare år.

2014 läste jag en studie om hur förskollärare sällan tänkte på sig själva i termer av den höga akademiska nivå deras utbildning och arbete kräver – i stället identifierade de sig med personliga egenskaper. Detta tror jag är på väg att förändras i grunden, till följd av förskolans otroliga fortbildningsfokus.

Därför har vi gjort detta tema om förskolans vetenskapliga grund. Den ska finnas med i diskussionen, inte bara i läroplanen.

LÄS ÄVEN

Ny rapport: Förskolan måste få återhämtning!

Erik Stenkula: ”Tystnadskultur? Den har jag aldrig stött på i förskolan, tvärtom!”

Fråga facket: Har man rätt att gå ned i arbetstid?

Lyssna på Förskolan här!