Sök

Nätverk av ny kunskap

På Kålhagens förskola i Göteborg är all personal med i det kollegiala lärandet. Förskolläraren Anna Wågdahl samtalar med kollegorna Karina Bareja, förskollärare, och Zivar Hajizadeh, barnskötare. Foto: Anna von Brömssen

I Göteborg har sju förskolor gått samman i ett nätverk där 140 förskol­lärare och barnskötare med gemensamt engagemang ser till att det kollegiala lärandet frodas och leder till utveckling.

Visst går det att få till kollegialt lärande i det lilla, men i Torslanda har man sedan tre år tillbaka valt ett större grepp för att ta tillvara förskolepersonalens kunskaper och erfarenhet. Tre gånger per termin träffas nätverket Team Väster, 140 medarbetare från sju näraliggande förskolor. I mixade grupper, ett tiotal personer i varje, jobbar de med teman som utvecklingspedagogik, de vuxnas roll i leken och implementering av den nya läroplanen.

Karina Bareja, förskollärare på Kålhagens förskola, berättar att det sistnämnda temat gav fortbildning inom allt från digitala verktyg till hållbarhet och barnens integritet. Och när alla i det egna arbetslaget deltar i olika nätverksgrupper kan de sedan dela med sig av unik information när de kommer tillbaka.

Vi håller koll på ny forskning, bollar ­idéer och har dialog med rektorerna.

– Fördelarna med nätverken är definitivt det kollegiala lärandet som uppstår och tillgången till ny forskning som vi annars inte alltid har tid att själva söka upp. Oftast har nätverksledarna förberett med information att läsa, så diskussionerna som följer blir väl underbyggda. Vi lär tillsammans, från retorik till praktik.

Den här höstterminens träffar inleddes på temat högläsning, via video på grund av pandemin. Deltagarna fick förbereda sig med dokument från Skolverket att reflektera kring, bland annat om att högläsning i syfte att få barngruppen att komma till ro inte alltid är den bästa utgångspunkten.

Foto: Anna von Brömssen

– På träffen fick vi sedan samtala om hur vi på avdelningarna använder högläsning som verktyg för barns utveckling och lärande, och inspirerades till att skapa nya situationer för bokläsning och boksamtal. Nu har vi på min förskola uppmärksammat dagens bok, som presenteras vid entrén varje dag och som vi sedan läser utomhus. Vi tog fasta på att fysisk aktivitet bidrar till lärande och att utomhusmiljön i sig signalerar och stimulerar något nytt hos barnen i jämförelse med läsning i soffan, säger Karina Bareja.

Ett annat exempel där teamets nätverksträffar bidragit till konkreta förändringar var när de diskuterade hållbar utveckling inte bara i fråga om ekologi utan även om kulturella, sociala och ekonomiska aspekter. 

– Det kan vara att gräva ner en planka med olika material och se vad som förmultnar först, men också att spåra ursprunget hos bananerna vi äter på förskolan. Via Google Maps gjorde vi resor med barnen och tittade på hur bananplantagen såg ut.

Diskussionerna som påbörjas under nätverksträffarna fortsätter alltså ute på förskolorna.

Läsning är i fokus på Kålhagen, förskollärare Anna Wågdahl ­läser för nyfikna barn på avdelningen Planeten. Foto: Anna von Brömssen

– Vi har alla samma grund­innehåll på träffarna men eftersom vi deltar i olika grupper är det olika dilemman som kommer upp. Tillbaka på förskolan kan vi då prata om hur vi kan implementera informationen från nätverken i praktiken hos oss på avdelningen utifrån våra barns och våra behov.

För att nätverket ska fungera på bästa sätt krävs pålästa deltagare.

– Och att man är engagerad och har ett öppet sinne, säger Karin Bareja.

– Man ska inte vara rädd för att samtala. Viktigt att komma ihåg är att allt inte handlar om rätt eller fel, det finns många dilemman som kan diskuteras.

Börja i det lilla. Vad behöver vi på vår enhet? Vad är syftet? Var är vi, vart vill vi?

Gitten Frankenberg, förskollärare på Skutehagens förskola, som också ingår i Team Väster, berättar att de ­visserligen hade mycket kollegialt lärande på enheten även tidigare, men att det utvecklats ytterligare nu. 

– Det blir mer ordnat när någon håller i innehållet. Från början träffades vi på kvällstid men nu ligger det inlagt i schemat på morgonen, vilket är bättre, säger Gitten Frankenberg.

Karina Bareja, förskollärare på Kålhagen. Foto: Anna von Brömssen

Även hon vittnar om användbara tips och idéer som utmynnat från nätverksträffarna – även i det lilla.

– Vid ett tillfälle fick vi se en filmsnutt där jag hörde uttrycket ”Snälla händer”. Det tog jag med mig tillbaka till min avdelning med 1–2-åringar. De är ofta fysiska mot varandra så nu tränar vi på att använda snälla händer som inte puttar eller slår någon annan.

Team Väster har två nätverksledare. Lydia Girma, från förskolan Hästevik, har hand om förskollärar­gruppen tillsammans med kollegan och försteläraren Pernilla Kjellberg, som även har hand om gruppen för barnskötare. Tillsammans gör de research och planerar upplägget för nätverksträffarna, med fokus på helhetsidé och likvärdighet.

– Vi håller oss ajour med ny forskning, ser filmer, lyssnar på poddar. Sedan bollar vi idéer med varandra och har en dialog med rektorerna om vad vi ska ta upp, säger Lydia Girma.

Inför träffarna förbereder de även powerpoints och skickar ut dokument.

– Läslyftet, som är tema nu under hösten, kräver egentligen 15–20 timmar, säger Lydia Girma. Men eftersom vi inte har den tiden gäller det att förkorta och anpassa materialet på bästa sätt. Det får inte bli för mäktigt, och hittills har vi fått bra respons av deltagarna.

Tanken är att all personal ska ha möjlighet att delta, men för dem som missat någon träff sker även en uppsamlingsträff i slutet av terminen.

Lydia Girma råder den som själv vill styra upp det kollegiala lärandet att börja med att tänka i det lilla.

– Vad behöver vi på vår enhet? Vad är syftet? Var är vi i dag och vad har vi för mål? Kanske kan man börja med att samarbeta med övriga avdelningar, eller kanske med en grannförskola.

I hallen presenteras ”Dagens bok”. Foto: Anna von Brömssen

Nätverksstrukturen i Team ­Väster bygger på ambitionen att alla sju förskolorna ska ha en likvärdighet i det ”pedagogiska tänket”. Det förklarar Peter Hägg, en av rektorerna.

– För att få till likvärdigheten är nätverket verkligen en styrka, att alla våra pedagoger får samma kunskap och innehåll. Det blir också en styrka för oss rektorer när vi arbetar utifrån samma helhetsidé. Det är en trygghet och man behöver inte känna sig ensam i sitt uppdrag.

Rektorerna har fått mycket positiv feedback från deltagarna.

– De ser fram emot just den här tiden, att träffa kollegor, samtala och få insyn i hur det fungerar på andra enheter än den egna. Kollegialt lärande är dessutom något som fortgår hela tiden, långsiktigt. Vi har ett tätt samarbete med våra ombud och skyddsombud där vi också lyfter saker som vi kan koppla ihop med nätverksarbetet, som arbetsmiljö. 

En viktig faktor för att nätverket ska fungera är att någon står redo att ersätta den personal som ska delta i det schemalagda nätverkandet.

 – Vi har bemanningsplanering, vilket gör att andra täcker upp för dem som ska i väg, säger Peter Hägg. De kan därför delta på träffarna utan att känna att de borde ha varit kvar i barn­gruppen.

En avgörande förutsättning är att all personal deltar, både barnskötare och förskollärare, betonar Peter Hägg:

– Vi försöker lyfta alla professioner. Nu har vi alla samma grund och drar åt samma håll. Tillsammans.