Sök
Läraren.se är vinnare av publishingpriset 2020!

Allt fler drabbas av belastningsskador

Den här artikeln publicerades ursprungligen på forskolan.se

Att jobba som förskollärare kan vara slitsamt för kroppen. Men med medvetenhet och rätt verktyg kan många av belastningsskadorna undvikas.

Foto: Anders G WarneLyfta upp barn på skötbord, bära runt på någon som är ledsen, se till att overallens gummiband hamnar mitt under den lilla stöveln vid påklädning i hallen och dagligen sitta på låga möbler som egentligen är anpassade för barn. Att vara förskollärare kan, inte minst efter många år i yrket, tära på kroppen. Det syns också i Försäkringskassans statistik över antalet sjukskrivna. Om man jämför gruppen förskollärare med arbetsmarknaden i stort, var det år 2014 23 procent vanligare att en förskollärare var långtidssjukskriven för belastningsskador än genomsnittet för samtliga yrken.– Min bild är tyvärr att arbetsmiljöarbetet på förskolorna är ganska svagt och att man tenderar att sätta personalens hälsa lågt över vad som är prioriterat, säger Erik Hallsenius som är ombudsman för arbetsmiljö på Lär­arförbundet.

Siffrorna från Försäkringskassan visar dessutom att sjukskrivningarna på grund av belastningsproblematik successivt har ökat under de senaste åren. År 2007 sjukskrevs 28,9 personer per 1000 anställda förskollärare på grund av belastningsskador under minst två veckor, år 2014 hade siffran gått upp till 32,2.

Lottie Lundin är legitimerad sjukgymnast och ergonom och har lång erfarenhet av att vara ute på förskolor runt om i Stockholms län. Hon håller i utbildningar för hela personalgrupper samt ger även individuell rådgivning när det handlar om ergonomi. Hon tror att ökningen hänger ihop med att yrket blivit allt mer stressigt. Faktorer som stora barngrupper och låg personaltäthet sätter spår också rent fysiskt.

– Det är lätt att glömma bort hur man till exempel lyfter eller sitter när det händer mycket runt om en. Finns det en psykisk påfrestning kan risken för belastningsbesvär mer än fördubblas. Mental stress ger dessutom ökad känslighet för fysisk smärta.

De vanligaste belastningsskadorna hos förskollärare är, enligt Lottie Lundins erfarenheter, ont i rygg och axlar samt problem med knän.

– Förskollärare är mycket nere på knäna, de ska möta barnen på barnens nivå. Det sliter och med åldern ökar risken för besvär.

De flesta förskolor har numera ergonomiska hjälpmedel som ska bidra till att undvika den formen av ställningar: exempelvis stegar på skötbord, rullpallar att använda i ateljén eller hallen och stövelknektar som gör att barnen själva kan ta av sig skor.

– Men arbetsgivaren kan tillhandahålla hur mycket sådant här som helst utan att det ger resultat om inte personalen själv ser till att använda dem. Så det gäller att komma ihåg det.

När Lottie Lundin går sina ronder ute på förskolorna upptäcker hon ofta situationer som de flesta kanske inte har reflekterat över, ur ett ergonomiskt perspektiv. Det kan vara i samband med måltider då personalen ska duka av och på borden. Skåpen med tallrikar, glas och uppläggningsfat finns ofta ute på själva avdelningen och sitter vanligtvis på samma höjd som de gör i ett vanligt hem, säger Lottie Lundin.

– Generellt kan man säga att alla rörelser som sker över axelhöjd samt under knähöjd är mer påfrestande för kroppen. Att sträcka sig efter fyra tallrikar hemma en gång om dagen är ingen fara. Men om du gör den här rörelsen många gånger om dagen, kanske både för att plocka ur och in vid både frukost, lunch och mellanmål, så ökar risken för besvär. Dessutom ska du plocka fram för en hel avdelning, inte bara till en familj.

Lottie Lundins råd är därför att se till att antingen ha porslin och glas placerat i skåp under axelhöjd eller helt enkelt att ha tallrikar och glas framme, på en rullvagn.

– Man kan ju lägga en handduk över för att det inte ska dra åt sig smuts och damm. Och så är det viktigt att tänka på att inte ha för tunga tallrikar och serveringsfat. Det finns till exempel lättare porslin som minskar belastningen. Det är också viktigt med tanke på ljudmiljön, det slamrar mindre.

En annan fallgrop i förskolemiljö är de låga möblerna som är anpassade för barnen. Att dagligen sitta vid ett bord som är så lågt att inte ens knän kommer in under bordet är fysiskt påfrestande.

– Barnen är på förskolan under några få år, medan personalen kan finns i verksamheten ett helt yrkesliv. Det går trender i det här med låga möbler, men det är viktigt att se till att det alltid finns höga alternativ för de vuxna.

Och ergonomin bör följa med till utemiljön också, påminner Lottie Lundin. Hon har sett många exempel på redskapsbodar med höga trösklar där personalen lyfter tunga cyklar ut och in flera gånger om dagen.

– En enkel portabel tröskelramp kan användas för att slippa lyften. Det gäller att få in det här tänket i det systematiska arbetsmiljöarbetet och se över samtliga miljöer och moment.

Det är också viktigt att ha ett kollegialt samarbete kring arbetsmiljöfrågorna, säger Lottie Lundin.

– Du ser kollegorna utifrån och ni kan ta stor hjälp av varandra.

Det håller Annica Olsson, förskollärare i Härnösand, med om. Hon har jobbat inom yrket i snart 30 år och har själv sluppit fysiska skador.

– Det har nog att göra med att jag alltid har varit väldigt noga med hur jag lyfter. Jag böjer på knäna och använder benmusklerna med rak rygg.

Men det är viktigt att ständigt påminna varandra, kollegorna emellan tycker hon. Framför allt i stressade situationer är det lätt att glömma bort att tänka på ergonomin. Av- och påklädning i hallen är ett sådant moment, tycker Annica Olsson.

– Stora barngrupper skapar stress och då fuskar man för att överleva. För att skapa en lugnare miljö delar vi till exempel alltid upp barngruppen när vi ska gå ut.

Hon betonar också vikten av att utgå ifrån att barnen kan mycket själva.

– De klarar mer än man tror bara man låter dem prova. Man behöver inte bära jämt. Vi har till exempel ett höj- och sänkbart skötbord och en pall, hos oss klättrar barn­en upp själva vid blöjbyte.

Och i trappan till övervåningen som finns på förskolan får även de allra yngsta barnen krypa eller gå själva, berättar hon.

– Vi står bakom som stöd. Det kan ta längre tid, men jag tror att ett sådant förhållningssätt är mer utvecklande för barn­en och skonar oss från onödiga lyft. Att vara förskollärare är ett underbart yrke men man måste vara rädd om sig för att orka hela yrkeslivet ut.