Läraren.se är vinnare av publishingpriset 2020!

Nu lär vi oss vad resiliens kan betyda

Agnes Mellstrand är psykolog och organisationskonsult. Foto: Getty Images

Pandemiåret har dränerat förskolan på energi och långvarig stress sätter spår. Men det går att hitta sätt att lugna både kropp och själ – och skapa ”resiliens”.

Även om de som är pressade och stressade under en längre period kan vänja sig betyder det inte att allt är okej. Oron kan skjutas undan men finns hos många kvar och ligger där och gnager som ett generellt filter som dränerar. Och långvarig psykosocial belastning (långvarig stress) utan möjlighet till återhämtning har ett pris.

– Man kan bli känsligare för vissa triggers, tålamodet kanske inte räcker lika långt som tidigare, man kan också bli känsligare hemma på det privata planet, uppleva en ökad trötthet och känna sig less, säger Agnes Mellstrand, psykolog och organisationskonsult.

Man ska ta med sig stoltheten, att man gör ett bra och ­meningsfullt jobb.

I en sådan här situation ökar behovet av stödsamtal men Agnes Mellstrand är inte säker på att förskolepersonal har uppmärksammats på samma sätt som exempelvis vårdpersonal när det kommer till behovet av att få kanalisera sin oro.

– Återhämtning, och då både kollegialt och på egen hand, är jätteviktigt. Att få reflektera tillsammans och faktiskt få tycka att det är svårt. Att man får be om hjälp och prata med någon på arbetsplatsen eller någon professionell som tas in utifrån.

78%

av de tillfrågade i förskolan svarar att de under de två senaste veckorna har haft en hög eller extremt hög arbetsbelastning.

”Vi får fortfarande ta diskussioner med vårdnadshavare när vi ringer hem barn med symtom. En del vårdnadshavare blir riktigt arga.”
Kommentar från skyddsombud

”Vi är extremt trötta på grund av all underbemanning och övertid.”
Kommentar från förskollärare

Agnes Mellstrand poängterar att förskolepersonal är en ganska heterogen grupp med personal i olika åldrar, med olika erfarenheter och förhållningssätt till kriser. Det är därför viktigt att man vet var man själv befinner sig i processen, i den så kallade ”förändrings­kurvan”. Den kan delas in i chock, ilska, förnekande, förvirring, acceptans, prövande, förändring, samarbete och entusiasm.

– Man brukar växla mellan de här. Ena veckan kan man känna sig ­entusiastisk, nästa kan man helt ­plötsligt känna sig både less och arg. Som ledare i förskolan och även kollegialt är det viktigt att vara medveten om det här, att både acceptera och validera att vi får vara i olika faser. Att gå omkring och vara positiv och glad jämt är helt omöjligt, och det är helt naturligt att ibland vilja drämma näven i bordet och säga ”Nu räcker det”.

I stället för att sucka över kollegans beteende är det alltså bättre att validera, bekräfta och fråga vad hon eller han behöver.

– Ge varandra flexibilitet. Dialogen och samtalet kring det här ökar motståndskraften och gör att man orkar ett tag till. Det gäller både ledning och kollegialt. Ledningen måste dessutom vara supertydlig med förhållningsregler som delats ut och hålla sig till dem, som exempelvis att hämta och lämna utomhus. Personalen ska inte behöva ägna sig åt konflikthantering med föräldrar, det är sådant som dränerar.

Värden och principer

… att lyfta både i arbetsgruppen och för sig själv:

  • Vad är viktigt för mig, både professionellt och på ett personligt plan?
  • Vilka beteenden i min vardag leder mig i önskad riktning?
  • Vilka konsekvenser har nya beteenden och rutiner under pandemin fått?
  • Vilka beteendeförändringar och rutiner från pandemin vill jag/vi behålla och vidmakthålla i det nya normala?

Vad kan vi då göra med de erfarenheter vi fått under året? Agnes Mellstrand tror att de som kan visa varandra både sina styrkor och svagheter kan ha lärt känna varandra bättre, och att det kan skapa ett mer sammansvetsat arbetslag än tidigare.

– Fortsätt att checka av med varand­ra hur ni mår, ge utrymme för andrum, tillåt varandra att dra er undan vid behov, säger Agnes Mellstrand. Då menar jag inte att man ska lämna sina kollegor i långa pass, men ha acceptans och respekt för att någon exempelvis behöver några minuters tystnad. Jag tycker också att man ska ta med sig stoltheten, att man gör ett bra och meningsfullt jobb. Förskolepersonal är en samhällsbärande grupp, vården hade inte klarat sig om förskolorna hade varit stängda. Jag tycker att man ska ha det perspektivet på sig själv, slå sig för bröstet och känna stolthet.

Skapa psykologisk resiliens

Agnes Mellstrands tips för att hantera stress och motgångar.

  1. Använd Paul Gilberts ­modell för känsloreglering där man identifierar hot-, driv- samt lugn och ro-systemet. Att lära sig reglera sin energi och hitta vilket motsatsbeteende man behöver. Förskolan kan använda det här med barnen men det fungerar lika bra för vuxna.
  2. Ta mikropauser. Jag brukar uppmana sjukvårdspersonal att exempelvis göra en kort andningsritual vid vissa återkommande situationer som till exempel när de ska öppna en viss dörr eller fylla på mediciner. Om man känner varandra kan man se på kollegor om de stressar för mycket och påminna om att det är dags att hälsa på i lugn- och rosystemet.
  3. En annan bra modell är ”energiglaset”. Att man är medveten om vad som ger energi, eller vad man behöver för att landa och slappna av. Den andra delen av glaset handlar om dränerare, sådant som tar energi. Det här är något man kan prata om på personalmöten, vad man gjort för att fylla på glaset med energi och vad som dränerat.