Sök
Publishing-priset logga

Maktens svek mot förskolan

I sina intervjuer med förskolepersonal har Ingrid Engdahl fått bilden av att myndigheterna inte lyssnat på förskolans värld.

Myndigheterna har inte levt upp till bilden av att förskolan har en ­samhälls­bärande funktion. Det anser ­forskaren Ingrid Engdahl, som samlat in material till en EU-rapport om svensk förskola under pandemin.

LÄSTIPS Lindström: Jag känner mig samhällsutnyttjad, inte samhällsnyttig

I Ingrid Engdahls samtal med förskolerepresentanter har en gemensam bild trätt fram, den att förskolan är en etablerad, omtyckt verksamhet som har en samhällsviktig funktion. Det är också något som har genomsyrat Sveriges agerande under pandemin där vi, till skillnad från många andra länder, tydligt pratat om barns rättigheter och haft förskolorna öppna.

– Men trots att man på myndighetsnivå och i lagar och förordningar i Sverige delar den inställningen har man fattat beslut om rekommendationer som inte har diskuterats med förskolan, och det har ställt till problem och skapat missnöje hos förskolepersonalen, säger Ingrid Engdahl.

Ingrid Engdahl.

Det mest tydliga exemplet är rekommendation om fysisk distans.

– Jag har inte sett någon myndighet uttala sig om den regeln i förhållande till förskolebarn. Men där har förskolan själv löst det genom att man tar ställning till den pedagogik och det förhållningssätt som fungerar, nämligen att man inte kan hålla distans.

Regeln våren 2020 om att sjuka barn ska hållas hemma föll dock väl ut. Många av dem Ingrid Engdahl talat med vittnar om att barnen på förskolan aldrig varit så friska som under pandemin, och att det gynnat arbetet.

I och med den andra vågen av pandemin blev rekommendationerna däremot mer otydliga, vilket bland annat ledde till att vårdnadshavare tyckte att de kunde avgöra om barnen var sjuka eller inte. Det kom dessutom rekommendationer om att covidsjuka föräldrar kunde hämta och lämna sina barn på förskolan som vanligt.

– Nu började förskolans personal tröttna och tappa förtroendet för myndigheterna, vilket jag har stor förståelse för, säger Ingrid Engdahl. I stället för att ha tydliga rekommendationer som gällde för arbetsplatsen hamnade många i stället i diskussioner med föräldrarna om hur man skulle agera.

Ingrid Engdahl betonar hur förskolepersonalen trots alla problem handlat både kompetent och flexibelt genom att hitta nya former för utbildning, möten, inskolning, utvecklingssamtal med mera.

– Det är fantastiskt och en lärdom att dra av allt detta är att de förskolor som hade en fungerande organisation sedan tidigare också är de som har lyckats bäst med att hitta bra lösningar, säger hon och tillägger att det berömvärda förhållningssättet är något som borde lyftas fram, inte bara från ledningen och på kommunal nivå utan även nationellt.

45 %

… av lärarna i förskolan svarar att de inte får arbeta på valfri plats när de utför arbetsuppgifter som inte kräver att de är på arbetsplatsen.
74% svarar att det finns ganska eller mycket stor oro bland personalen att de ska bli smittade av covid-19 på arbetsplatsen.
Endast 2 procent svarar att det finns mycket liten oro och nästan 1 av 4 att det finns mycket stor oro.

”Vi borde också kunna få jobba hemifrån. Utbildning, arbetsplats­träffar, planering och inläsning av litteratur går att göra hemifrån.”
Kommentar från förskollärare

– Men det är som vanligt, skolan kommer alltid före förskolan. Sedan december har jag inte hört någon ansvarig politiker eller tjänsteman på nationell nivå som uttalat sig om förskolan, det har varit helt tyst, vilket är väldigt tråkigt. Förskolan behöver lyftas fram och ges förutsättningar för att personalen ska orka.

I sina intervjuer med förskolepersonal har Ingrid Engdahl fått sig berättat att mycket av fortbildnings-, mötes- och planeringstider ställts in till förmån för att vara med barnen. Arbete på distans har heller inte varit självklart, trots Folkhälsomyndighetens rekommendationer.

– Visst är det bra att förskolan är öppen, men ska den vara det till vilket pris som helst? frågar sig Ingrid Engdahl. Om man inte kan planera arbetet, vad blir det då? Man kanske kan klara en sådan situation i ett par månader. Men nu, efter 15–16 månader, ser man tydligt behovet att få planeringstiden reglerad så att förskolan har möjlighet att arbeta professionellt.

För att förskolan ska uppmärksammas på det sätt den förtjänar krävs företrädare, men också en statlig utredning om en likvärdig och hållbar förskola, något som forskare och lärarutbildare kräver av utbildningsministern, berättar Ingrid Engdahl.

Kanske rent av en förskoleminister?

– Det finns de som vill att vi ska driva den frågan, och det känns som att det snart är dags.

Rapporter av samma slag som den Ingrid Engdahl gjort om förskolor under pandemin har genomförts i ytterligare fyra länder, Belgien, Italien, Kroatien och Tyskland. Den insamlade informationen ska nu analyseras av ett forskarlag i Belgien till en NESET-rapport till EU-kommissionen. 

LÄS ÄVEN

Podcast: Introduktion och inskolning av nya barn

 

Lyssna på Förskolan här!