När elbolagen har resursbrist höjer de priset. Vad skulle hända om förskolan gjorde likadant? undrar Förskolans krönikör Eva Lindström.

Gott nytt år och god fortsättning, för nu fortsätter vi, precis som vanligt, som vi alltid har gjort.

Pandemin är fortfarande dimman som ligger framför en blek måne och skapar en lite allmänt dunkel tillvaro. Senaste rubrikerna i våra tidningar: Förskolor stänger!

Inte för att vara den som är den, eller den som säger vad var det jag sa. Men – vad var det jag sa? Jag står lite frågande inför dessa rubriker. Vad trodde ni?

Personligen är jag ju absolut en förespråkare för att Barn Kan, men ta hand om sig själva och varandra utan att det finns några vuxna på förskolan, det kan de inte. Rätt skönt, ändå, att gränsen är nådd. Lite konstigt bara att den gick när det inte fanns någon vuxen på förskolan alls. Vi försökte ju dra en gräns när nästan alla var frånvarande, men de den gick inte. Det finns ju vikarier.

Tänk om jag fick mer betalt när jag arbetade utan mina kollegor. Tänk om förskolan kostade mer när personalen var frånvarande? Brist på resurser – japp, då blir det en extra avgift i dag.

Åh, dessa vikarier, dessa fantastiska människor som enkelt kan ringas in, som dyker upp och rasslar i grinden, älskar alla barn och alltid har ett glatt humör. Men nu går det inte att ringa någon, för man får inget svar. Karantänen har tagit oss alla. Oj, tänker några, finns det ingen personal, hur ska vi göra då? Det är ju ändå rätt klurigt att tillföra resurser när det inte finns något att tillföra resurserna till.

Det får mig att tänka på vinterns vansinniga elpriser. Föreställ er, bara för att det är en kul tanke, att förskolan fungerade på samma sätt som elbolagen. När resurserna, alltså vi personal, tar slut, inte räcker till, när det blir brist på oss, då höjer vi priset! Inte bara lite, utan massor, flera hundra procent. Vad skulle hända då? Skulle politikerna dela ut miljarder i stöd till alla stackars vårdnadshavare som drabbats så hårt av de höjda förskoleavgifterna?

En vän berättade i helgen om bekanta som lämnat sina barn på förskolan trots att båda föräldrarna hade testat positivt. Hon hade blivit upprörd. Det blev inte jag. Inte ens lite förvånad. Känslan är att det är ganska många som inte bryr sig längre, personalen är väl vaccinerad, det smittar ju ändå, spelar väl ingen roll om mina barn går till förskolan eller inte …

Tänker på elen igen. Jag tror inte att det var så många som under julhelgen tänkte att det var relevant att försöka spara på elen för att det faktiskt var brist på el, att det finns vissa delar i samhället som är mer beroende av el än andra, eller att det var hjälpsamt att spara på el. De flesta tänkte nog på pengarna. Som alltid.

Tänk om jag fick mer betalt när jag arbetade utan mina kollegor. Tänk om förskolan kostade mer när personalen var frånvarande? Brist på resurser – japp, då blir det en extra avgift i dag. Vad tror ni, skulle föräldrar tänka en gång till då, om det kändes i plånboken när deras barn smittade ner oss och vi blev sjuka? Klurig tanke, eller hur.

Men men, nu kör vi på, rakt in i kaklet. Snart är det vår och förhoppningsvis kommer resurserna i förskolan att fyllas på då. Lagom till snösmältningen kommer vikarierna att börja forsa in och förskollärare falla ner från skyn som regndroppar från en grådaskig kvällshimmel.

LÄS ÄVEN

Forskarens tips för kemi och fysik i förskolan

Förskollärare på ständig turné

Planering skapar likvärdighet

Lyssna på Förskolan här!