Sök

En av Stina Wirséns bästa

Den här artikeln publicerades ursprungligen på forskolan.se

1 - 3 år Vem finns och vem finns inte? Och finns man mer om man levt jättelänge, som mormor? Jag ska helt ärligt medge att jag inte älskar alla Wirséns böcker men den här gick verkligen rakt in i hjärtat. Det finns en finstämdhet i texten som griper tag och berör mig som vuxen men den är ändå skriven utifrån ett barns perspektiv.

Syskonen Mjau och Pip pratar med Duvamamman och Kattpappan om hur det var när de blev till. Föräldrarna berättar om när de fick tre fina ägg som de drog runt i vagnen under spänd förväntan. Men någonting hände inne på sjukhuset som inte någon av doktorerna kunde förklara. I två ägg fanns Mjau och Pip men det tredje ägget var tyst och tomt. Bara en liten blå fjäder låg längst ner i det tomma skalet. Ibland blir det inte en bebis fast man ville, berättade doktorn. ”Men titta här, här har ni ju två små. Som blev. Som är. Som finns.”

Det var så livet började för Pip och Mjau. Livet utan Duna. Både texten och de emotionella illustrationerna berör på djupet och väcker engagemang. Det är en bok att stanna upp i, att tänka tyst om och att prata tillsammans runt. Efter långa och tårfyllda samtal blir det kvällspromenad med glass för den lilla familjen. En stjärna glimmar och blinkar allra finast på himlen, den är blå.