Sök
Läraren.se är vinnare av publishingpriset 2020!

Matte med de yngsta

Den här artikeln publicerades ursprungligen på forskolan.se

Med små barn gäller det att fånga spontana situationer. Vi arbetar mycket med att ta till vara det som händer, sätta ord på och fördjupa det barnen gör, säger förskollärarna Lotta Krantz och Ulrika Jossfolk

Dags för samling. Barnen slår sig   – under diskussion om vem som ska sitta var och vilken färg de har på strumporna   – ner på den runda mattan i dockvrån. Efter en liten stund har alla kommit till rätta. Ulrika lägger namnlappar i mitten och sätter upp fotografier på barnen på en tavla. Ett barn i taget letar rätt på sin lapp och placerar den vid sin bild.

  –Var satte du ditt namn? frågar hon en pojke.  
  –Ovanför, viskar han. En flicka sätter sin lapp bredvid, förklarar hon. En pojke nedanför. Den yngsta pojken visar mycket tydligt med kroppen var han satte sin lapp. Så håller det på till alla är på plats. "Jag var snabb!" säger en pojke nöjt. "Jag var ännu snabbare!" hävdar en annan. Det blev två rader med barn konstaterar barnen.  
  –Det blev flest i den övre raden, märker någon.  
  –Jag ska räkna, säger en pojke och börjar räkna barnen och förskollärarna. Han kommer fram till att det är tolv och ett.  
Fattas det någon? Nej alla är är här. Ett,  
två, tre, många visar yngsta barnet med fingrarna.  
  –Men hur har jag sorterat? undrar Ulrika.  
Efter en stund kommer barnen på att det är så de brukar sitta vid matborden.

Lotta och Ulrika arbetar iförskolan Gläntan i Enskede och är ett av de arbetslag som deltog i Pilotprojektet (som beskrivs på sid 28). I hallen sitter dokumentation från projektet. Här kanman se hur barnen arbetat med olika matematiska områden; former, mönster, rumsuppfattning och antal.  
Plötsligt kommer två flickor in och klättrar upp på bänken och studerar fotografierna och pratar om vilka färger de geometriska formerna har. "Det är en triangel!", säger en av dem innan hon tar ett stort skutt ner från bänk Så snabbt går det på småbarnsavdelningen. Det gäller att fånga tillfället, konstaterar Ulrika, som hunnit samtala lite om former och färger med dem.  
Innan de började med projektet handlade matematik mycket om siffror och räkning, berättar Lotta.  
  –Men det handlar inte bara om att räkna till 15 utan kan vara så mycket mer, till exempel lägesord, jämförelseord och att se sambandet "liten", "mellan" och "stor". Det är viktigt att barnen har de grundläggande begreppen innan de går vidare till att räkna, säger hon.  
En av de första uppgifterna var att arbeta med antalsuppfattning. Bland annat har de använt sagorna "Bockarna Bruse" och "Guldlock och de tre björnarna".  
  –Vi har pratat mycket om "tre". Tre kan de flesta räkna till, fyra blir "många" och fem blir "många, många", säger Lotta.

Lotta och Ulrika harägnat mycket tid åt att diskutera vad matematik på en småbarnsavdelning kan vara och hur de skulle arbeta med de olika områdena. Vad innebär till exempel sortering för en tvååring?  
I dokumentationspärmen finns bland annat fotografier från arbetet med former. I en samling placerades trianglar, rektanglar, cirklar och kvadrater, som tillverkats av kartong, längs mattans kant. Barnen fick var sin dublett och söka upp den motsvarande formen.  
  –Det blev en rolig lek och de jämförde med varandra. Orden cirkel och triangel har fastnat, säger Ulrika.  
  –Matte finns omkring oss hela dagarna. Genom projektet och våra diskussioner har vi blivit medvetna om vad mycket det finns som vi inte tidigare sett. Med små barn kan man inte planera. Vi arbetar mycket med att ta till vara det som händer, sätta ord på det de gör och fördjupa, förklarar hon.  
  –Ett tag var tvåoch treåringarna inte intresserade, men plötsligt var de med.  
Det tar tid på småbarnsavdelningen och man måste upprepa och prova olika sätt. Men plötslig kan man se hur ett frö som såtts för tre månader sedan blommar upp, säger Ulrika.  
De tycker att de blivit mer medvetna om hur de kan förstärka språket och betona begreppen.  
  –Det handlar om att använda språket medvetet och ha matteglasögonen på sig, säger Lotta.  
Att rumsuppfattning   – både utomoch inomhus   – ingår i matematiken är något man oftast inte tänker på, påpekar hon. Samlingsstället i skogen med sina osynliga gränser eller väggar är ett exempel.  
Även inomhus finns osynliga gränser. Barnen skapar ofta egna rum i rummen. På avdelningen finns flera mattor som fungerar som osynliga rum där barnen leker och bygger in sig.  
I dockvrån flyttar de gärna allt material till den stora sängen, som blir en bil eller ett flygplan som de reser iväg med.  
  –Barnen vill ha avgränsningar och skapar ett litet rum, säger Lotta.  
Barnen är alltid ute mycket. I sandlådan bakas stora och små kakor. Hinkarna är lätta och tunga, beroende på hur mycket sand det är i och om den är våt eller torr. Ibland är de fyllda till hälften.  
En dag letade den yngsta flickan efter en spade. Hon ville ha en "smal" spade. Efter tålmodigt sökande bland olika modeller fann hon vad hon sökte, berättar Ulrika, som fascinerades över att hon var så säker på vad hon ville ha och kunde beskriva det.  
I skogen finns många tunga stockar som ger upplevelser och jämförelser. Just nu är det många barn som tycker att pinnar är skojigt och gärna vill släpa hem dem. I taket i stora rummet hänger några. Den långa pinnen krävde mycket möda att få hem, berättar Lotta och Ulrika.

De hade redan innanprojektet börjat sorterat i miljön. Rummen, materialet och placeringen av det är genomtänka. Det ska vara lätt att hitta i hyllorna. Där kritorna ska stå finns till exempel ett foto av burken. Det blir me överskådligt för barnen, förklarar Ulrika. I en annan hylla finns fotografier av de tre par lackskor som hör till utklädningskläderna. Ett par är skänkta av en pojke på avdelningen. Han blev väldigt glad när han såg fotografiet på sina skor, berättar Lotta.  
Barn tycker om att sortera. Efter en storstädning låg alla plastdjur i en korg. En pojke erbjöd sig att ställa tillbaka dem i hyllan. "Jag ställer de vilda djuren där nere och de andra där uppe." Han använde lägesorden spontant, konstaterar hon.  
  –Vi säger inte längre städa utan plocka undan. Förut sa vi städa, men då tänker barnen mer på att sopa och torka. Städa är inte lustfyllt, att plocka undan handlar om respekt för materialen och blir ett naturligt sorterande.  
De är ganska få saker i hyllorna. Till exempel finns bara fyra pussel som byts ut med jämna mellanrum. Det är lättare och roligare att använda pusslen om det är ett fåtal istället för att de drar fram och häller allt i en enda röra, menar Ulrika.  
  –Det ska vara ordning när de kommer på morgonen, sedan tar de fram sakerna. Barn leker mycket bättre när de vet var materialet finns. Ligger det kringspritt hittar de inte.  
Och använder de vuxna matematiska begrepp så färgar det av sig på barnen, påpekar Lotta. På en samling lade hon lappar med samma färg i olika högar på golvet. "Nu sorterar du Lotta!", sa någon.  
  –Det handlar om att väcka nyfikenhet för den matte som finns hela tiden. Det är mycket mer än bara tal och siffror.

Det är också viktigt attmiljön är estetiskt tilltalande. I ett fönster står flaskor med färgat vatten i. Ovanför hänger pärlor i samma färg. Föremålen lockar till jämförande samtal.  
  –När jag äter med mina fem barn så pratar vi ofta om att de gröna pärlorna hänger ovanför den gröna flaskan. Den senaste veckan har barnen börjat prata om att de är olika färger. Då uppstår problemet att det är fem barn och fyra färger, vilket lockar till diskussioner om olika lösningar, säger Lotta.  
I köket hänger gula och röda plastband i fönstret. I taket en röd och en gul rislampa. I fönstret står tre röda tre hästar i olika storlekar.  
En dag undrade en flicka vem som skulle vila med henne. Lotta förklarade att hon och Ulrika vilade varannan dag. Då tog flickan fram handen och visade med fingrarna att hon upptäckt varannan.  
När Lotta skulle sätta upp banden i fönstret var flickan med och diskuterade hur de skulle göra. De kom fram till att det skulle vara varannan gul och varannan röd.  
  –Vi lade alla gula i en hög och alla röda i en. Jag frågade vad vi skulle börja med. Sedan såg hon hur hon skulle göra.  
De tre hästarna i köksfönstret pratar barnen ofta om under måltiderna. En dag sa en flicka: "Lillasyster har en liten cykel. Jag har en mellancykel och mamma har en stor", berättar Ulrika  
  –Det är fantastiskt att se glädjen när de kan titta på hästarna och relatera till sig själv. Vi har arbetat mycket med att det ska vara på en nivå som barnen kan förstå. Det kan låta enkelt, men är fullt tillräckligt, säger Lotta.  
Vid lunchen kommer många matematiska begrepp in. Lotta berättar om pojken som ville ha mer blodpudding och bad om fem. Det visade sig vara lite mycket, men han fick prova.  
En av de yngsta ville också ha mer och visade fyra med handen. De la på och räknade ett, två, tre. Vid tre satte han upp handen till stopp. Då såg han att han inte skulle orka, berättar Lotta.  
  –Barnen har fått prova på och känna hur mycket de orkar. Det är lätt att bara säga att "Du orkar inte!". Får de prova kan det leda till diskussion. "Kommer du ihåg om du orkade att äta upp igår? Det blev för mycket. Vi tar lite mindre, en halv smörgås." Fem russin kan man orka, men fem blodpuddingsbitar är ganska mycke

TEXT KARIN BJÖRKMAN