Läraren.se är vinnare av publishingpriset 2020!

Kärlek är en medfödd känsla

Den här artikeln publicerades ursprungligen på forskolan.se

Kärlek kan se ut på många olika sätt. Man kan vara kär i en kompis, ett tv-spel eller en soffa. För de allra yngsta barnen handlar det om att få knyta an till en vuxen. I förskolan Kärleken i Halmstad märks den i en skön stämning och god anda.

Foto: Christel Lind

Kärlek mellan barn kan ta sig olika uttryck. I den ordlösa gemenskapen i sandlådan, i det hejdlösa nöjet av att tillsammans se en röd boll rulla. Pusslekar, låtsasgiftermål och alla de roliga och gulliga saker som barn säger om kärlek och som flitigt citeras i olika sammanhang, har däremot väldigt lite med saken att göra.

Bakom ordet kärlek ligger betydligt mera allvar, anser Elinor Schad, doktorand vid Lunds universitet och som arbetat i många år som förskole- och skolpsykolog.

För inte så himla länge sedan talades det inom psykologin om den villkorslösa kärleken. Att tillfredsställa det lilla barnets behov av att vara villkorslöst älskad, ansågs ha avgörande betydelse för huruvida barnet så småningom skulle växa upp till en bra och harmonisk människa. Nuförtiden är det tunnsått med ordet kärlek i professionellt psykologiska sammanhang. Desto mer talas det om genetik, neuroner, hormoner och affektiva center i hjärnan. Och allra mest i svang är begreppet anknytning. Psykologer beskriver hur vi föds med förmågan att knyta emotionella band till våra vårdnadshavare.

Elinor Schad talar också mest i termer av anknytning, men säger att det i grund och botten handlar om två sätt att uttrycka samma sak.

– Kärlek är en instinktiv och medfödd känsla. Det är själva grundtanken. Barnets anknytning till föräldrarna ger förutsättningarna för att det ska kunna utveckla en god självbild och nära relationer säger hon.Kärlek, i betydelsen en nära, pålitlig och lyhörd relation mellan förälder och barn skapar förutsättningar för att barnet också ska kunna skapa goda relationer till andra.

– I en god anknytning blir barnet sett och bekräftat, lär sig samspela, att lyssna och att ge och ta. Det lär sig allt det som krävs för att sedan kunna gå in i goda kompisrelationer, säger Elinor Schad.

En god anknytning till de tidiga vårdnadshavarna ger också möjlighet att knyta an till andra vuxna senare i livet.

– Samtidigt kan barn med en otrygg anknytning få en ny chans att knyta an till en vuxen i förskolan. Förskolans personal står för både trygghet och kärlek. Undersökningar har visat att om en femåring i förskolan gör sig illa så är det hos den person som flera år tidigare var med vid inskolningen, som barnet i första hand söker tröst, berättar Elinor Schad.

Det är vanligt att vi vuxna har en ganska heteronormativ och schablonsmässig bild av barns nära relationer och starka känslor. En liten pojke och flicka som är tätt sammanbundna kan nästan få det klistrat på sig att de är kära, ihop, och kanske får frågan om de ska gifta sig med varandra.

Den stundtals mycket omdebatterade professorn i genusvetenskap Tiina Rosenberg, konstaterar i en handbok i jämställdhet, utgiven av Diskrimineringsombudsmannen, DO, att det ofta ligger gamla traditioner och inte minst egna familjeförebilder bakom de idéer och känslor som vi uppfattar som ”objektiva” eller rationella”.

Eva Nikell, projektledare på DO, som har skrivit boken, tycker att synsättet är centralt för att förstå de sega könsmönstren. Och det är också Tiina Rosenberg hon citerar, när hon säger att många föräldrar och lärare agerar heteronormativt, för att de vill sina barn väl:

– De vill att de ska bli lyckliga och tror att alla passar in på ”kaka söker maka”. De vill uppfostra barnen till att passa in i mans- respektive kvinnorollen så att det inte ska uppstå problem när de ska hitta en partner av motsatt kön när de växer upp, säger Eva Nikell.Foto: Christel LindKärleken finns. Inom oss och runt oss och inte minst i Halmstad! Just där har den faktiskt ett helt eget kvarter. Mitt i villabebyggelsen ligger båda Kärlekens Livs och Kärlekens Pub & Pizzeria. Där finns också kärlekens kyrkhem och förskolan Kärleken.

Här arbetar förskollärarna Christina Angel Andersson och Bodil Rasmusson med de äldre barnen. De tycker att det är viktigt att personal i förskolan diskuterar och gör sig medvetna om de personliga värderingar som styr. Här, i deras förskola, handlar kärlek mycket om stämningar, om andan och om vad man kan kalla den psykosociala miljön, säger de.

– Vi har ett väldigt gott klimat, en kärleksfull atmosfär kan man säga. Det känns skönt och behagligt att vara här. Vi tar hand om varandra, säger Bodil Rasmusson.

Den nybyggda förskolan som arbetar Reggio Emilia-inspirerat utstrålar också en kärlek till den fysiska miljön. Någon har ägnat omtanke såväl åt material och arkitektur som åt dem som vistas i lokalerna. Ett stort torg utgör navet. Det höga taket och de många fönstren ger ljus och rymd. Här möts barnen från alla fyra avdelningar i aktiviteter och här sitter de tillsammans och äter sin lunch.

Två av förskolans värdeord är just ”tillsammans” och ”lustfyllt ”.Foto: Christel LindAtt arbeta under kärlekens tecken skulle kunna kännas förpliktigande och tyngande men för Bodil Rasmusson och Christina Angel Andersson är det precis tvärtom. Deras förhållningssätt är öppet lyssnande och registrerande.

– Vi har ingen anledning att värdera det barnen uttrycker kring kärleksbegreppet. De måste få säga sitt, få komma till tals oavsett vad vi tycker och berätta hur de känner och tänker, säger Christina Angel Andersson.

Det har de fått lite extra möjlighet till under höstens arbete med tekniktemat. Deras uppdrag, som de fått av figuren Kajsa Kluring är att bygga ”kärleksmaskiner”. En av pedagogerna på förskolan hade varit på kulturombudsmöte och fått höra om en teater som handlade om en kärleksmaskin. När de sedan funderade tillsammans över hur de skulle utforma höstens tekniktema för de äldre barnen var idén så gott som given.

– Det var klart att vi skulle bygga kärleksmaskiner, vår förskola ligger ju i området Kärleken, berättar Christina Angel Andersson.

Än så länge är barnen på planeringsstadiet. De har gjort teckningar av hur maskinerna ska se ut och fungera. Ritningarna på maskinerna täcker en av torgets glasväggar. Här beskrivs kärleken i form av såväl gripklor, som hockeyklubbor och dammtussar! Barnens kärlek tar sig också uttryck i omtanken om varandra.

Foto: Christel Lind

– De äldre visar hänsyn, går ner till de yngres nivå och talar med ljusare röst. ”Ska jag hjälpa dig? ” frågar de och så knäpper de knappar eller hjälper till med maten eller vad det kan vara, säger Christina Angel Andersson.

Det mest explicita uttrycket för barnens kärlek är annars kramarna.

– Så fort de möts, kramar de varandra och oss i personalen. Pojkarnas brottning uppfattar jag också som en sorts kramar. Det första de gör när de möts är att börja brottas, säger Bodil Rasmusson.