Sök
Läraren.se är vinnare av publishingpriset 2020!

Genus – en värdegrundsfråga 

Den här artikeln publicerades ursprungligen på forskolan.se

 På Mjölnarens förskola är jämställdhetsarbetet inte en särskild aktivitet utan alltid invävt i andra verksamheter. 

 Det är förmiddag och gården sjuder av lek. Inne på avdelningarna pågår arbeten i smågrupper. På tvåårsavdelningen bygger och konstruerar fyra flickor i ”hoppis” tillsammans med Monika Uddström. De får i egen takt erövra rummet och materialet och möjlighet att arbeta med grovmotorik. 
  Att dela upp barnen i smågrupper gör att de får ut betydligt mer av stunden. När flickorna först får vara i rummet själva tar de självklar plats när gruppen blandas. Samma sak gäller åt andra hållet. Pojkarna tar plats i hemvrån, berättar Ingrid Stenman, genuspedagog på Mjölnaren i Järfälla. 
  Även på tre–fyra-årsavdelningen är det flickgrupp. I byggrummet har några flickor skapat en stor grotta av klotsar. I ena ändan har de placerat några krukväxter som de hängt tyger över. Under träden ligger en nyfödd babydocka. 
  För drygt ett år sedan flyttades materialet från hemvrån in i byggrummet. Då slutade flickorna att bygga och valde, trots att de gillade att bygga, andra aktiviteter. När de fick vara i byggrummet själva kom de igång igen, berättar Marlene Allsten. 
  –Det blir ett helt annat bygge när de är fyra. De kan hålla en tråd och vi uppmuntrar dem att hålla den. Det finns flera vinster med de små grupperna, till exempel övar vi mycket begrepp som högt, lågt, över och under. 

Mjölnaren, som har sex avdelningar, har under flera år arbetat med jämställdhet. I samband med att förskolan fick en läroplan började pedagogerna på ett nytt sätt arbeta med värdegrundsfrågor och ägnade i två år alla personalmöten åt det. Diskussionerna ledde vidare till barns inflytande och de upptäckte att om man ska arbeta med barns inflytande är det nödvändigt att jobba med genusfrågor. 
  – Vi trodde att vi gav barn inflytande, men omedvetet gav vi bara inflytande över det som var typiskt flickigt eller typiskt pojkigt, säger Ingrid. 
  – Förskolan bygger på en gammal tradition där alla barn antas gör allting. Men tittar man på verksamheten ur ett genusperspektiv ser man att det inte är så. Omedvetet socialiseras flickor till en sak och pojkar till en annan. Det bygger på det vi har med oss i bagaget. 
  På Mjölnaren delas barnen ibland in i pojk- och flickgrupper och ibland efter individuella förmågor. Grupperna gör oftast samma aktivitet fast på olika sätt och barnen behöver inte bli avundsjuka på att andra får göra något roligt som de missar, berättar Ingrid 
  –Att arbeta med pojk- och flickgrupper handlar inte om att understryka skillnaderna utan om att ge utrymme för alternativt handlande och tänkande. 
  Grupperna är till för att stärka förmågor som traditionellt anses höra till det motsatta könet. Men om man bara delar finns en risk att stereotypa föreställningar om könsskillnader cementeras. Syftet är alltid att kunna göra saker ihop. På sikt kommer pojk- och flickgrupperna att försvinna, förklarar hon. 
  – Vi är i en brytningsfas och öppna för andra kriterier än kön för smågrupperna. Grupperna är inte längre konstanta utan skiftar efter barnens behov. 
  I den stora gemensamma lekhallen, där förskolan har föräldramöten och tar emot studiebesök, finns bra dokumentation från de olika avdelningarna samlad. Här kan man se att jämställdhetsarbetet inte är en särskild aktivitet utan alltid är invävt i något annat. I en bildserie åker några pojkar hiss med en dockvagn i en garderob. Ett bra tillfälle att träna på att stå i kö och vänta på sin tur i leken, påpekar Ingrid. 

I Viksjö kommundel finns en etik- och värdegrundsgrupp, som träffas några gånger per år och diskuterar samhällsaktuella saker som exempelvis ”curlingföräldrar”, skoluniformer och olika etiska dilemman. För några år sedan var jämställdhet på agendan. Flera i gruppen blev intresserade och gick på föreläsningar. 
  – Flera forskare tog upp hur pojkar och flickor ser på sina könsroller. Jag tände till direkt, säger Ingrid. 
  Hon bestämde sig för att undersöka hur den egna barngruppen, som var mellan fyra– sex år, uppfattade sina roller. Alla fick rita och berätta om sådant som pojkar respektive flickor gör. Hon gjorde också en gruppintervju. Ingrid kände barnen väl och kunde se att de levde upp till svaren i sin vardag. 
  Texterna och bilderna analyserades av en genusvetare. De mönster som framträdde var traditionella, konstaterar Ingrid. Pojkarna beskrevs generellt utifrån vad de gör, det vill säga spelar fotboll och ishockey och åker motorcykel. Flickorna beskrevs utifrån hur de ser ut och hur de är. 
  – Jag blev förvånad över resultatet och bestämde mig för att gå vidare. 
  Efter ett år gjordes en ny analys. I den nya undersökningen breddade barnen sina svar om vad flickor och pojkar får eller bör göra och bilderna förändrades. Till skillnad från föregående år hade de svårare att berätta och ge exempel på typiska flick- och pojklekar och hade en mer tillåtande attityd. De hade införlivat den i ord, men inte alltid i handling, menar Ingrid. 
  –Det är svårt att veta om det var vårt förhållningssätt som orsakade de förändrade svaren. Men två nya barn, som svarade identiskt med den första undersökningen, var en indikator. Vi blev medvetna om att allt vi gör påverkar barnen i olika riktningar. Omedvetna attityder och krav fostrar barnen i förlegade könsrollsmönster. 
  Etik- och värdegrundsgruppen fortsatte att diskutera, se filmer, lyssna på föreläsningar och gjorde studiebesök på förskolan Björntomten. Gruppen sökte och fick pengar från Delegationen för jämställdhet i förskolan för att utifrån läroplanerna arbeta med värdegrundsfrågor där genusfrågorna ingår. I projektet ingår tio förskolor och tio familjedaghem 
  –Det är en fördel att alla har lyssnat på samma föreläsare, läst samma böcker och pratar samma språk. Kunskap är viktigt eftersom jämställdhet inte är ett enkelt ämne, säger Ingrid. 
  Ledningens roll är avgörande för att arbetet ska fungera, betonar hon. 
  –Det är viktigt att jag som ledare anammar kunskaperna, ser till att vi har vikarier och driver på arbetet. Ibland finns ett motstånd. Då är det viktigt att vara både ödmjuk och bestämd och kunna påpeka att det står i läroplanen att vi ska arbeta med jämställdhet, säger förskolechef Barbro Hagström. 
  Alla förskolor har kommit igång, men hunnit olika långt. Det är viktigt att ”tänket” får falla på plats innan man startar, poängterar Ingrid. 
   –Det gäller att ta små, små steg åt gången. Många små steg ger mycket tillsammans. En del av etik- och värdegrundsgruppens uppdrag handlar om barnkonventionen. – Vi arbetar alltid med de frågorna, speciellt artikel två som handlar om allas lika värde. Jämställdhetsfrågor och barnkonventionsfrågor samverkar hela tiden. I grund och botten handlar det om hänsyn och hjälpsamhet som är grundförutsättningen i både jämställdhetsarbetet och barnkonventionen. 
   –Att jobba med dessa frågor påverkar klimatet i förskolan. Det har blivit ett lugnare klimat och går att samtala på ett annat sätt, säger Barbro. 

Ingrid gjorde ytterligare en studie på en annan avdelning. Här har barnen, som inte sover, ”valstund” efter lunch och väljer lekmaterial ur 14 olika backar. De vuxna tyckte att barnen lekte med allt och att det fanns mycket för både pojkar och flickor att leka med. 
   När leksakerna granskades visade det sig att det fanns två traditionella flickleksaker; Barbie och små dockor. Samtidigt fann de sju traditionella pojkleksaker. Resten av leksakerna ansågs svårbedömda och kallades ”neutrala”. Flickorna lekte i lika hög grad med pojksaker som neutrala leksaker. De gavs inte samma förutsättning som pojkarna att göra traditionsbundna val och hade alltså större möjlighet att vara gränsöverskridande, anser Ingrid. 
   –Det är samma strömning i samhället. Flickor har fler möjligheter att prova pojksaker. Det är helt ok att vara pojkflicka, att vara flickpojke är inte lika accepterat. 
   Nu har barnen ”valkort”. Valet är tyst, barnet tar ett kort och lägger det upp och ner. En lista gör att kompisar inte väljer efter varandra. Det finns tre kort av varje leksak och de turas om att välja först. Alla har fler valmöjligheter på slutet, men ibland får pojkar och flickor leka med saker de vuxna är ganska säkra på att de inte valt själva. 
  Ingrid gick, för att visa att det är ganska enkelt att upptäcka och analysera ojämställdhet, vidare och undersökte gården. Hon valde den känsliga stunden efter lunch då många vuxna är på rast och många barn går ut och leker. 
  Eftersom cyklarna var upphov till konflikter sattes de under luppen. Vem cyklade? När? Hur mycket? Det visade sig att vissa barn härskade på gården och att flickorna inte kom åt cyklarna. Djungelns lag rådde och det hjälpte inte att vara snäll. Att vara flicka eller lågt rankad i pojkhierarkin gjorde chansen att erövra en populär cykel, helst en ”tjockhjuling”, liten. En cykel var alltid vikt åt ”Kung Gustav”, som Ingrid kallar honom. Klev de andra inte av frivilligt, såg han till att de gjorde det. 
  Inte konstigt att pojkar vill ut snabbt och skyndar sig fram och vill ha hjälp med skosnören och blixtlås när de ska ut. Det gällde att rädda eftermiddagen, konstaterar hon. 
  –Det var strukturen som var problemet, inte cyklarna. Vi tillät Kung Gustav att ha cykeln. Då visste vi var vi hade honom. 
  Det är inte alltid så enkelt att bli medveten om hur olika hierarkier fungerar, menar Ingrid. Men genom att inte bry oss om problemet accepterar vi ojämställdhet. Det är viktigt att studera olika situationer och aktiviteter och se vem som tar plats i samlingen eller har företräde till datorn. 
  För att systemet skulle bli rättvist märktes alla cyklar som pojk- eller flickcyklar. Märkningen ska så småningom tas bort. 
  Pedagogerna arbetade också med gränsstärkande lekar där flickorna lärde sig att säga ifrån och ta för sig. För pojkarna handlade det om att ett nej är ett nej. 
   De har också arbetat med att det ska finnas mycket annat lekmaterial på gården som ska vara attraktivt och roligt för både pojkar och flickor. 

Även avdelningarna har omorganiserats. Numer har de, istället för kuddrum och hemvrår, så kallade ”rum i rummen” och materialet är uppblandat. Det ska vara lätt att ta till exempel en docka eller ett gosedjur och använda i ett bygge. 
   – Förut var det bara flickor i hemvrån. En pojke som gick in blev nästan retad, nu är allt material tillgängligt, säger Ingrid. 
   För att utvärdera om förändringen inneburit någon skillnad har femårsavdelningen gått tillbaka till separat hemvrå. Marika Lidström, som arbetar på Flätan, berättar att hemvrån blivit tillgänglig för alla barn. 
   –Det är kul att se hur pojkarna leker här. Det är naturligt att hacka grönsaker och diska. Några pojkar lekte frisör. Det kan komma en riddare i högklackade skor och ingen säger att riddare inte kan ha det. Våra riddare lagar mat. 

fakta/ Mjölnarens förskola har sex åldersindelade avdelningar. 
   I Viksjö kommundel finns en etik- och värdegrundsgrupp. Gruppen fick pengar från Delegationen för jämställdhet i förskolan för att utifrån läroplanerna gemensamt arbeta med värdegrundsfrågor där genusfrågorna ingår. I projektet ingår 10 förskolor och tio familjedaghem. 
   Ingrid Stenman har gått tiopoängsutbildningen till genuspedagog på Umeå universitet. Hon arbetar cirka tio timmar i veckan med genusfrågor, studiebesök och föreläsningar. Förskolan har haft studiebesök från bland annat Korea, Norge, Japan, Frankrike och Kroatien. 

Karin Björkman