Sök
Publishing-priset logga

Förskola bra för blyga barn

Den här artikeln publicerades ursprungligen på forskolan.se

En väl fungerande förskola kan ge blyga barn bättre förutsättningar att slippa hamna utanför kamratgruppen, och att lättare våga synas i klassen när de kommer till skolan.

Det är inte riktigt okej att vara blyg längre. Vi förväntas ta för oss, vara öppna för att ta initiativ och kontakt med andra. Men många känner istället handsvetten bryta fram, får hjärtklappning och blir torra i munnen när de ska stå inför en grupp och prata, eller närma sig en ny grupp människor.
–Det beror på samhället hur vi definierar vad som är blyghet och vad som inte är det. I dag har vi anammat den amerikanska ideologin, att man ska vara utåtriktad. Det ställs höga krav på barn och ungdomar att vara framåt och ta för sig, särskilt inifrån den egna kamratkretsen, säger Gunilla Bohlin, professor vid psykologiska institutionen vid Uppsala universitet, där man i många år studerat hur blyghet utvecklas från spädbarnsåldern.

Antalet individer somär blyga har inte ökat, men fler upplever att de inte klarar det som "alla andra" klarar, säger hon. Den som är blyg känner sig lätt misslyckad och kan utveckla dåligt självförtroende, eftersom det sociala är en så viktig del av en person.
–Blyghet kan få negativa konsekvenser som nedstämdhet, sämre kamratrelationer och att man hamnar utanför. Man kan få svårt att äta tillsammans med andra eller att gå in i en grupp som tittar på en när man kommer in. Vid extrem blyghet kan man som tonåring eller vuxen utveckla social fobi, som verkligen hindrar en i det dagliga livet och gör att man undviker situationer som att till exempel söka jobb. Gunilla Bohlins och hennes medarbetares forskning har visat att vissa barn mer eller mindre lätt utvecklar blyghet
– eller social ängslan, som det också kallas. Blyghet finns i alla befolkningar och svenska studier visar att det är lika vanligt bland pojkar som bland flickor. I andra länder har man ofta funnit att flickor är mer blyga.
–Blyghet är ett temperamentsdrag och det finns en ärftlig benägenhet. Men det är väldigt modifierbart, det kan alltid vända. Det handlar om att sätta sig i situationer man tycker är obehagliga istället för undvika dem, och att upptäcka att det inte var så hemskt. Om man låter ett blygt barn "slippa" det obehagliga gör man det en otjänst. Det förstärker bara blygheten.
–Men man måste göra det lite gradvis. Om barnet misslyckas rejält blir det kanske ännu svårare nästa gång. Forskningen har också visat att barn som tillbringat en rejäl del av förskoleåldern i förskola visar mindre problem med blyghet, både vid fyra års ålder och senare i skolåldern. Särskilt pojkar har mycket att vinna på förskolan
– kanske för att de ofta leker i större grupper och därför får mer träning, säger Gunilla Bohlin.
–Bara att vara tillsammans med andra är en verksam faktor som gör förskolan till en bra miljö för blyga barn. I förskolan finns också vuxna med kompetens att stödja barnen att lite i taget erövra situationer de tycker är besvärliga, och att hjälpa dem utveckla de kamratrelationer som är så viktiga för att barnet ska fungera som individ:
–Det är genom kamratrelationerna man lär sig förstå reglerna för samspel och andras känslor. Barn som hamnar utanför gruppen i förskolan får det svårare sedan, de missar en viktig inlärning. Men för att förskolan ska vara en bra miljö måste det vara en väl fungerande förskola, där de vuxna är medvetna om att de har ett blygt barn i gruppen, och arbetar systematiskt för att hjälpa det. Ett blygt barn syns inte riktigt, det bråkar inte och blir lätt förbisett. Det krävs att de vuxna är lyhörda, observerar barngruppen och är uppmärksamma på signalerna.
–Man ger ofta fel signaler när man är blyg: tittar ner, ser sur och trumpen ut och signalerar avstånd. Man känner det så tydligt redan hos små barn. Det är samma skyddsmekanismer som när man förr stod och såg tjurig ut på skoldansen, fast man så gärna ville bli uppbjuden. Men man gör det svårare för sig
– ögonkontakt och leenden öppnar för kontakt, finns inte det känner sig andra avvisade.

Det finns två aspekterpå blyghet, säger Gunilla Bohlin, men i båda finns en rädsla och en osäkerhet i botten. Dels att det är jobbigt med nya sociala situationer
– som att möta nya kompisar eller gå in i gruppverksamheter som exempelvis balett. Barnet vägrar gå, fast det egentligen vill och tycker det verkar roligt.
–För barn upp till ett och ett halvt eller två år är det naturligt att vara tillbakadragen inför nya människor och nyheter. Evolutionsbiologiskt har vi med oss att man inte går till vem som helst, utan håller oss till dem vi vet kan ge skydd. Att ett litet barn är tillbakadraget är egentligen inte blyghet i vanlig mening. Men när barnen blir större är det inte "normalt" att i längden undvika att ta kontakt med andra. En del barn kan vara mer eller mindre motiverade att vara tillsammans med andra. En del trivs med att sitta för sig själva och hålla på med någo
–När de har behov av gruppen går de in i den. Det är viktigt att se skillnaden mellan dem och de blyga barnen
– de som står utanför och tittar på när andra leker, fast de gärna vill vara med. Det är viktigt att förskolläraren använder sin kompetens och försöker få till ett inträde i leken, till exempel genom att ta ett annat barn till hjälp. Det är lättare när man blir inbjuden av ett annat barn. Den andra aspekten på blyghet är rädslan att bli bedömd. Den som nästan alla känner av mer eller mindre
– att det är jobbigt att vara i centrum i situationer där andra har anledning att tycka något om en. Vare sig det gäller att hålla föredrag, läsa högt eller vara med i luciatåget.


–Det ser ut sombåda aspekterna har ett samband, men bedömningsrädslan kan utvecklas senare. Därför är det bra om man i förskolan gradvis tränar barnen att stå i centrum. Kanske säga "ja" på samlingen först, sedan säga lite mer och sluta med att man kanske får berätta något. I en äldre studie följdes blyga barn tills de blev vuxna
– och den visade att pojkar förändrades mer och blev mindre blyga över tid än vad flickorna blev.
–När studien gjordes hade pojkar ett större tryck på sig att förändras. Då var det mer okej för flickor att vara lite blyga. Men nu ska också tjejer vara framåt och ta för sig. Kanske kan man ha en liten osäkerhet inuti sig hela livet, men får man tidigt lära sig hantera sitt beteende i situationen så blir det mindre läskigt med tiden

ANNIKA CLAESDOTTER