Sök
Läraren.se är vinnare av publishingpriset 2020!

Folkbildningsrådet och bidragsfusket

Den här artikeln publicerades ursprungligen på tidningenfolkhogskolan.se

Flera ledamöter i riksdagen motionerar om att Folkbildningsrådet förlorar rätten att fördela statsbidraget. Det blir en pedagogisk uppgift för folkbildningens organisationer att förklara varför dagens organisation kring folkbildningsanslaget ska fortsätta som idag.

Staffan Myrbäck är redaktör och ansvarig utgivare för Tidningen Folkhögskolan

Folkbildningsrådet har varit utsatt för hård kritik det senaste året. Det handlar om försvaret av det muslimska studieförbundet Ibn Rushd. Kritiker menar att förbundet är navet bland islamistiska organisationer i Sverige. Flera riksdagsledamöter från M, KD och SD föreslår nu att Folkbildningsrådet ska förlora rätten att fördela statsbidraget. I motioner och inlägg hänvisar de till kritiken mot Ibn Rushd och Folkbildningsrådets försvar av förbundet. Men man hänvisar också till det systematiska bidragsfusket i Järvaområdet i Stockholm där fyra studieförbund är ålagda att betala tillbaka 5,3 miljoner kr (se sid 10).

Vad gäller statsbidraget till Ibn Rushd anser flera forskare, experter och fria debattörer att Ibn Rushd är kopplade till islamistiska organisationer som det Muslimska Brödraskapet, vilket Folkbildningsrådets utredning delvis medger men säger att kritiken är onyanserad och menar att förbundet fyller en viktig funktion i utsatta områden. (Se artikel sid 10).

Debatten kring Ibn Rushd handlar egentligen om två saker: dels synen på Ibn Rushd och om förbundet fyller kriterierna för att få statsbidraget, vilket Folkbildningsrådet anser, dels om själva organisationen kring folkbildningsanslaget.

Folkbildningen är en ”tillitsekonomi”. Staten litar på att folkbildningen fördelar och kontrollerar att folkbildningsanslaget används på ett korrekt sätt utan att staten lägger sig i. Folkbildningsrådet tillsätts av de folkbildningsorganisationer som tar emot statsbidraget och kontrollerar sig själva om det används korrekt på uppdrag av den organisation som de själva tillsatt: Folkbildningsrådet. Kritikerna menar att det skapar en jävsituation. Det enda försvar man egentligen har är att visa att man verkligen klarar att använda bidraget korrekt.

Med all säkerhet kommer motionerna att avslås men det innebär inte att frågan är död. Det blir en pedagogisk uppgift för Folkbildningsrådet och folkbildningens organisationer att förklara varför dagens organisation kring folkbildningsanslaget ska fortsätta som idag.

År 2020 är året då vi våndades över presidentvalet i usa, där en amerikansk president visar sitt förakt för demokratin i sitt eget land. Men att Donald Trump försvinner förändrar inte att usa är ett exempel på vad som sker när en liberal marknadsekonomi utan politisk styrning löper amok med växande ojämlikhet som följd. En mycket stor andel av amerikanarna saknar förtroende för politiker, myndigheter och viktiga samhällsfunktioner. I detta nummer säger Jämlikhetskommissionens ordförande Per Molander att det största hotet mot demokratin egentligen inte är de auktoritära högerkrafterna. Han säger att det största hotet mot demokratin – och tilliten – är den liberala marknadsekonomin som skapar ojämlikhet, såvida inte politikerna ser till att tygla företagen bättre än de gör idag.