Sök

Högstadiet som gick och kom tillbaka

Foto: Hussein El-Alawi

Våren 2013 avvecklades högstadiet på Rosengårdsskolan i Malmö, efter många år med stora problem med stök och usla betyg. För drygt ett år sedan kom det tillbaka
– Alla lärare kanske inte kan jobba här. Man måste vara en lite av en bläckfisk som kan omfamna alla samtidigt, säger rektor Cecilia Larsson-Ståhl.

I Trollhättan läggs Kronan i den utsatta stadsdelen Kronogården ner och på flera andra orter diskuteras nedläggningar eller stängningar. Allt med syftet att få en bättre blandning av elever från olika områden i de aktuella kommunerna.

I Malmö går man annan väg. För drygt ett år sedan öppnade Rosengårdsskolans högstadium igen, sex år efter nedstängningen.

Nu finns en klass sju och en ny åttonde klass har börjat i höst, nästa höst blir alltså högstadiet ”fulltaligt”.

Det ska vara en lik­värdig undervisning. Som att varje lektion börjar och avslutas på samma sätt. Det skapar en trygghet.

Organisering, struktur, likvärdighet och samarbete är nyckelord i arbetet med att bygga upp det nya högstadiet, där svenska som modersmål är en mycket sällsynt företeelse.

På skolan, som nu är en F–8-skola, finns omkring 40 lärare.

– Det är en stabil grupp, vi har ingen större omsättning bland lärare. Bland annat har vi tolv förstelärare.

Cecilia Larsson-Ståhl poängterar samtidigt att vem som helst inte kan vara lärare på den här skolan.

– Nej, det passar nog inte alla. Man måste vara lite som en bläckfisk, att kunna omfamna alla på skolan. Här finns många elever med stora behov, det kan vara intellektuella funktionsnedsättningar och språkstörningar och elever som nyligen har kommit till Sverige.

Det gör att det ställs hårda krav på att kunna samarbeta. En samplanering och gemensamma och tydliga strukturer som skapar likvärdighet.

– Det ska vara en likvärdig undervisning. Som att varje lektion börjar och avslutas på samma sätt. Det skapar en trygghet. Vi har en kultur av att dela med oss, ta hjälp av och stötta varandra, en stark drivkraft hos personalen att göra det bästa för varje elev, säger Cecilia Larsson-Ståhl.

Rektor Cecilia Larsson-Ståhl ser framåt. Foto: Hussein El-Alawi

Skolan arbetar efter den så kallade Rosengårdsmodellen. I den modellen ingår bland annat det omdiskuterade lågaffektivt bemötande.

– Lågaffektivt bemötande fungerar hos oss. Det handlar inte om att man inte kan vara tydlig och bestämd, det handlar om ett förhållningssätt.

Modellen innebär också att det finns vuxna som följer eleverna mellan olika uppgifter, som att gå till gymnastiken och att alltid ha vuxna i närheten av omklädningsrummen. Aktiva vuxna ska också alltid finnas med på rasterna.

– Det är ett stöd eftersom det ofta är vid den här typen av övergångar som incidenter inträffar.

Skolan följer också den konsekvenstrappa som fastställts av grundskoleförvaltningen i Malmö. Den trappa som går från samtal med ansvarig lärare och vårdnadshavare, via kontakt med socialtjänst och orosanmälan till avstängningar i kortare eller längre perioder.

– Det som också är viktigt är att vi fokuserar på det vi ska ge, kunskap. Det handlar inte om ”någonannanism” utan bara om att vi ska göra det vi ska göra och de uppgifter som ska göras av socialtjänst, polis eller andra aktörer ska göras av dem. Vi ska heller inte ta över föräldraansvaret, säger hon.

Samtidigt har också skolan egna resurser för att hjälpa till med hälsofrämjande och förebyggande insatser, ett elevhälsoteam, två kuratorer och specialpedagoger.

Hon pratar med engagemang kring det man åstadkommit men påminner om att förutsättningarna i dag är annorlunda än 2013.

– Vi bygger vidare men man ska också komma ihåg att den skola som lades ner hade betydligt fler elever och parallella klasser, säger Cecilia Larsson-Ståhl.

Innan högstadiet stängdes 2013 rankades skolan som Sveriges sämsta skola. Nu har vägen tillbaka inletts, även om det är i mindre skala.