Sök
Publishing-priset logga

Trafikljus och skolor släckta i Libanon

Jenny Gustafsson om vinnare och förlorare i den ekonomiska krisens Libanon.

Jenny Gustafsson är frilansskribent och redaktör med sin bas i Libanon.

Först slocknade trafikljusen runtom i landet. Sen slutade centrala gatljus att fungera, och elförsörjningen blev om möjligt mer skakig än vanligt. Hål i gator och trottoarer lämnades som vidöppna gap i väntan på att någon skulle kliva ned i dem. Inget av detta är oväntat – Libanon går igenom en ekonomisk kris som få kunnat föreställa sig ens i sin vildaste fantasi. Valutan har förlorat mer än sjuttio procent i värde. Sjuttio procent, föreställ er det! Att mer än två tredjedelar av pengarna på banken plötsligt är borta.

I dag, många månader senare, är krisen än mer påtaglig. Saker som tagits för givna är nu antingen försvunna eller utom räckhåll. Innan jag reste tillbaka till Beirut efter en kort resa i december skickade en kompis ett meddelande. Kan du köpa med dig fyra flaskor av min favoritparfym? frågade hon. Butiken som sålde den hade precis slagit igen i Libanon.

Samma sak har hänt med Adidas, H&M och kedjan American Eagle. Rätt vad det var, efter snabba utförsäljningar, gapade butiksfönstren tomma. Ingen av dem kunde se någon lönsamhet i att operera i ett land mitt i ekonomiskt sönderfall. Hur skulle priserna sättas när flera arbetsdagar inte kunde betala en enkel tröja?

Samtidigt nådde den beryktade pandemiska andra vågen Libanon. Efter jul sköt antalet smittade, och snart också avlidna, i höjden. Regeringen svarade med en strikt lockdown, och stängde till och med matbutikerna. Skolor och universitet var redan stängda sedan länge.

För den stora massan är priserna exakt som de ser ut på lappen: för höga.

För barn och ungdomar betydde det bara mer av detsamma. Sedan oktober 2019, när landsomfattande demonstrationer mot korruption satte allt i landet på paus, har skoldörrarna hållits mer stängda än öppna.

Nu märks krisen överallt i samhället. Inte bara parfym och gatljus lyser med sin frånvaro. Senvintern är vanligtvis en tid då grönsakshandlarna har perfekt mogna avokado i sina lådor. Men i år har de varit svåra att hitta. Små, ibland vattniga, frukter har ersatt den eftertraktade kungen av libanesisk avokado, atanja, hos många försäljare. Samtidigt är priserna flera gånger högre.

– Det är för att de fina exemplaren säljs till export. Du tjänar mycket mer om du säljer utomlands och får betalt i dollar, sa en frukthandlare i mitt område.

Matematiken är enkel: den som tar sina dollarsedlar till ett växlingskontor kan nu se personen bakom disken räkna igenom tjocka buntar, och gå ut med sex gånger mer i libanesiska lira än innan krisen.

Jag frågade en grönsaksodlare om detta var slutet – i alla fall tillfälligt – för produkter som perfekt mogen avokado. Skulle den göra som med H&Ms kläder och försvinna helt från hyllorna? Nej, sa han, för krisen har inte bara kört valutan i botten. Den har också gjort landet oerhört billigt – för den som har pengar att ta in utifrån. Butiker har till och med börjat med parallella priser: ett för den lokala liran, ett annat för kontant betalning i dollar. Allt för att försöka överlista den fluktuerande växelkursen.

För den stora massan är priserna exakt som de ser ut på lappen: för höga. Endast ett fåtal i landet har en fot utanför den lokala ekonomin.

Just nu!

Plus: Att Medelhavet har badtemperatur året om.
Minus: Efter ett år med ökad skärmtid är inte ens de mest intressanta zoom-event lockande längre.