Sök

Måste rektorn vara en övermänniska?

Illustration: Emmanuel Polanco

Pedagog, kommunikatör, inspiratör, ekonom, jurist, administratör, psykolog, marknadsförare. Krävs det en övermänniska för att vara rektor i dag?
Nu visar en rapport från Skolverket att en majoritet av rektorer i grundskola och på gymnasiet har lämnat sitt jobb efter tre respektive fem år och av dem har de flesta till och med lämnat skolans värld helt.

Ann-Charlotte Gavelin Rydman, ordförande i Lärarförbundet Skolledare anser att det är dags att sätta ner foten.

– Det är obegripligt att den här dystra utvecklingen inte tas på allvar av statsmakten, säger hon.

Varningssignalerna för att situationen är svår har varit många.

Det sliter att ta emot den typ av frustration från lärare som rektorerna har svårt att göra något åt.

I våras kom en studie gjord av docent Ulf Leo, Centrum för Skolledarutveckling vid Umeå universitet, tillsammans med forskarkollegor från Lunds universitet. Den visade att en fjärdedel av landets rektorer riskerar utbrändhet. Över två tusen rektorer från landets samtliga 290 kommuner gav en samlad bild av rektorers arbetsmiljö.

Oavsett var i landet den intervjuade rektorn fanns eller på vilket stadium hen verkade, visade undersökningen att arbetsmiljöfaktorerna är gemensamma och återkommande.

– Rollkonflikter som exempelvis slitningar mellan administrativt arbete och verksamhetsutveckling har visat sig vara de mest belastande för hälsan, sa Ulf Leo till Chef&ledarskap då.

Så ser rektorsflykten ut. Skolenhet, huvudman och tjänst efter ett år, tre år respektive fem år för rektorer i grundskolan som tjänstgjorde läsåret 2014/15. Källa: Skolverket

Näst mest stressframkallande var att utstå resursbrist; situationer då rektorer inte klarar att möta behoven som finns. När elever inte får det stöd de har rätt till.

– Som när det å ena sidan ska göras besparingar, samtidigt som det ställs krav på att verksamheten ska utvecklas – då är det svårt. Rektorer mår ofta dåligt när eleverna inte får det stöd de behöver, trots olika åtgärder.

Den tredje stora stressfaktorn kallade Ulf Leo för ”containerfunktionen”. Det är när rektorerna får ta emot pressade medarbetare som tömmer sina problem hos dem.

– Det sliter att ta emot den typ av frustration från lärare som rektorerna har svårt att göra något åt. Lärarna har också ökade krav på sig, de ska också prestera mer med mindre resurser.

Som i vår intervju också sammanfattade resultatet i en enkel mening.

– Problemet för många rektorer är att majoriteten arbetar alldeles, alldeles för mycket.

Hösten 2019 visade en undersökning gjord av oss på Chef&ledarskap att omsättningen på rektorer är stor och många kommuner löser sina rekryteringsproblem tillfälligt med korttidsanställda rektorer. En dryg fjärdedel av de 161 kommuner som besvarade enkäten hade en eller flera korttidsanställda rektorer vid terminens start. Det var Skolinspektionen som uppmärksammat ett mönster där skolor med många brister ofta haft rektorer som arbetat relativt kort tid på skolan.

Illustration: Emmanuel Polanco

– Vi kunde se att det var vanligt att lärare flyttat på sig på dessa skolor och att de hade låg andel behöriga lärare. Många hade även nya rektorer. Det indikerar att det varit en rektorsomsättning. Vi ser många gånger att kontinuitet kan brista om det blir många rektorsbyten. Och det kan gå ut över eleverna, sa Helén Ängmo, generaldirektör på Skolinspektionen i en intervju då.

Nu i oktober kom så den nya rapporten från Skolverket.

Skolverket inleder den med det grundläggande faktumet att flera rektorsbyten på kort tid på en skola riskerar att påverka arbetet med att utveckla kvaliteten i undervisningen, vilket i förlängningen kan påverka elevernas utbildning negativt.

Det finns också mycket annan forskning som bekräftar kopplingen mellan rektorsrollen och skolans resultat.

Ändå ser det ut så här när Skolverket med sitt torra språk kan konstatera glödande fakta:

Det måste hända något nu. Att vara rektor är ett fantastiskt och viktigt jobb att ha men det måste finnas förutsättningar att utföra det.

Av grundskolans rektorer läsåret 2014/15 var sju av tio kvar som rektor på samma skolenhet efter ett läsår. Efter tre läsår var knappt fyra av tio rektorer kvar som rektor på samma skolenhet och efter fem läsår var två av tio rektorer kvar som rektor på samma skolenhet. Det var en högre andel av rektorerna med enskild huvudman som var kvar som rektor på samma skolenhet efter tre respektive fem läsår jämfört med rektorer med en kommunal huvudman. Efter ett år var skillnaden mellan kommunala och enskilda huvudmän mindre framträdande.

Av gymnasieskolans rektorer läsåret 2014/15 var sju av tio kvar som rektor på samma skolenhet efter ett läsår. Efter tre läsår var fyra av tio rektorer kvar som rektor på samma skolenhet, motsvarande andel efter fem läsår var knappt tre av tio. En högre andel av rektorerna med kommunal huvudman var kvar som rektor på samma skolenhet efter ett respektive tre läsår jämfört med rektorer på skolenheter med en enskild huvudman. Efter fem år var andelen som var kvar som rektor på samma skolenhet däremot något högre bland rektorer med enskild huvudman än bland rektorer med kommunal huvudman.

Ulf Leo.

Det innebär att 20 procent av rektorerna i grundskolan 2014/15 hade lämnat rektorsyrket efter ett år. Efter tre år hade drygt 40 procent lämnat rektorsyrket och efter fem år hade närmare 60 procent slutat som rektor.

Lägg till att merparten av dem som slutat rektorsjobbet fem år senare inte finns kvar inom skolväsendet över huvud taget.

Talis-undersökningen 2018 visar att Sverige sticker ut i det sammanhanget. Omsättningen av rektorer är högre här än i andra jämförbara länder. Medan svenska rektorer stannar två–tre år på sin skola i snitt, stannar rektorerna i våra nordiska grannländer och i OECD-länderna i fem år.

Mycket fakta om rektorernas svåra situation har alltså legat och ligger tydligt och klart på bordet sedan länge. Dystra fakta och siffror har inte omvandlats till konkret verkstad.

– Det måste hända något nu. Att vara rektor är ett fantastiskt och viktigt jobb att ha men det måste finnas förutsättningar att utföra det. Idag känner många stor vanmakt och trötthet, säger Ann-Charlotte Gavelin Rydman.

En svår situation, men det finns vägar att gå för att förbättra situationen. Ett ökat statligt inflytande kan vara en väg att gå.

– Kommunaliseringen har varit problematisk, Sveriges kommuner och regioner, SKR har haft sin chans i 30 år men det har inte blivit bättre, det kan man inte blunda för. Myllret av statsbidrag har ju inte huvudmännen klarat av att hantera riktigt heller, säger hon.

Lärarförbundet Skolledare vill se en kartläggning över hur situationen ser ut i hela Sverige, i både små och stora kommuner. Man vill ta fram nationella riktlinjer för hur många medarbetare en rektor får ha och har lagt upp en arbetsmiljöpolicy för huvudmän att följa.

Illustration: Emmanuel Polanco

– Vi måste titta på antal medarbetare, liksom på olika stödfunktioner: Vad kan någon annan göra? Rektor bör ha mandat och resurser att utforma sin egen ledningsgrupp, som en garant för att de kunskaper och förmågor som de som anställs har kompletterar varandra, säger hon.

Rapporten från Skolverket pekar på att situationen är något bättre för de rektorer som jobbar för enskilda huvudmän jämfört med kommunala huvudmän.

Ann-Charlotte Gavelin Rydman påpekar att detta också synts i en del egna undersökningar och tror att det kan finns ett antal förklaringar till det.

– I många friskolor har rektorn färre medarbetare att ha ansvar för och många gånger är beslutsvägarna kortare. I mindre kooperativ kan det nog handla om att alla hjälps åt, vd:n kan skotta snö och alla kavlar upp ärmarna tillsammans. De som jobbar med kommunala huvudmän har ju också utsatts för ständigt återkommande omorganisationer, konstaterar hon.

Könsfördelningen bland rektorerna är en annan faktor att räkna in. Den varierar något mellan skolformerna. Inom grundskolan är sju av tio rektorer kvinnor. Bland gymnasieskolans rektorer är det mer jämnt, 54 procent kvinnor och 46 procent män. Att vara rektor har till stor del ändå blivit ett kvinnoyrke och även det har betydelse för utvecklingen, anser Ann-Charlotte Gavelin Rydman.

– Det är ett faktum att chefstätheten är låg inom de yrken där många kvinnor jobbar. I skolan, precis som inom vård och omsorg. De chefer som jobbar inom förvaltning, administration, it eller annat har sällan mer än 15 medarbetare under sig. Rektorer har kanske 40-45 medarbetare och 300-400 elever dessutom. Inom vården finns liknande situationer. Det är inte rimligt.

Den rådande coronapandemin har knappast underlättat situationen för rektorerna.

– Nej, med tanke på att fyra av tio rektorer kände utbrändhetssymptom redan innan pandemin så kan man bli orolig för vilka konsekvenser det kan få. Jag tycker också att de styrande borde utgå med tydligare riktlinjer när rektorn ska stå för allt från riskbedömningar till var handspriten ska finnas, säger Ann-Charlotte Gavelin Rydman.

Läsåret 2019/20 finns det drygt 3 900 rektorer i grundskolan och knappt 1 200 rektorer i gymnasieskolan. Fyra av fem rektorer i grundskolan är verksamma i en kommunal skola och en av fem i en fristående skola. Inom gymnasieskolan arbetar ungefär två av tre rektorer i en kommunal skola och var tredje i en fristående skola.

Frågan är hur många som jobbar kvar 2024/25?

– Att vara rektor är det bästa yrke man kan ha men nu måste det skapas förutsättningar för att kunna utföra det, säger Ann-Charlotte Gavelin Rydman.