Sök

Forskaren som vet vad elever behöver för trivas

Den här artikeln publicerades ursprungligen på chefochledarskap.se

Lärare vill ha tydligare ramar för att kunna ingripa mot stöket. Men vad behöver egentligen de som lärarna är där för – eleverna – för att trivas i skolan? Det har forskaren Ylva Odenbring hittat svaret på.

Ylva Odenbring får ta del av berättelser som många vuxna inte hört.<br />Foto: Peter Nilsson, Atelje Marie

I början av mars tillsatte regeringen en ny utredning om trygghet och studiero i skolan. Några åtgärder som kan bli aktuella är ett allmänt mobilförbud i klassrummen och att det ska bli enklare att omplacera stökiga elever.

Men stöket är även ett arbetsmiljöproblem för eleverna. Hur upplever de sin skolvardag? Och hur tycker de att skolan borde agera?

Ylva Odenbring, docent i pedagogik vid Göteborgs universitet, är just nu i slutfasen av ett treårigt forskningsprojekt om våld och trakasserier i elevers skolvardag.

I samtal med ungdomar så är det uppenbart att elever vill, och har behov att, berätta om sin skolvardag. Men det är något ungdomar sällan får göra. Många gånger fick vi ta del av berättelser som andra vuxna aldrig tidigare hade hört.

Det som elever lyfter fram som viktigt är att fler vuxna borde anställas och finnas tillgängliga i skolan. Att de vistas i korridorer, skolcaféet och and­ra allmänna ytor för att kunna se och förebygga situationer som urartar och för att skapa bättre relationer.

Ett annat tydligt mönster Ylva Odenbring kan se är att eleverna behöver goda och långvariga relationer till vuxna för att känna att de har någon att vända sig till när de råkat ut för trakasserier, blivit kränkta eller har problem hemma. Något som försvåras på skolor med hög omsättning av lärare och rektorer.

– Vi hade vissa elever i nian som var inne på minst sin tredje rektor, ibland visste de inte ens vem rektorn var, och det skapar så klart en stor osäkerhet. Eleverna vänder sig till de vuxna som jobbat längst på skolan och som de hunnit bygga en relation till och som de vet agerar. Dessa vuxna är de goda förebilderna för eleverna, säger Odenbring.

Under intervjuerna framkom också att vuxna oftare och tydligare ingriper vid olika incidenter.

– Det hör ihop med tilliten och vem man berättar för. Om vuxna i skolan känner till olika incidenter så har man också möjlighet att agera. Ibland gör eleverna upp att man ska slåss utanför och efter skolan. Regelrätta slagsmål förekom överlag inte så ofta, utan eleverna talade snarare om det så kallade lågintensiva våldet som skojbråk och tuff jargong elever sinsemellan.

Några slutsatser om elever blivit mer hotfulla eller om det blivit mer våldsamt överlag är svårt att dra av Odenbrings forskning.

– En vanlig föreställning är att våldet har ökat i skolan, men frågan är om det är en tendens av att man anmäler oftare än tidigare. Däremot kan vi ju se att det är ett nytt fenomen för våld och trakasserier när det gäller unga, och det sker via nätet. Det är lättare att vara grövre på Snapchat än öga mot öga.

Forskningen med det unika elevperspektivet hoppas hon ska göra att politiker och makthavare får upp ögonen för elevernas skolvardag. Boken hoppas hon även kan nå ut till verksamma lärare och annan skolpersonal och utgöra kurslitteratur inom lärar- och rektorsutbildningar.

– I samtal med ungdomar så är det uppenbart att elever vill, och har behov att, berätta om sin skolvardag. Men det är något ungdomar sällan får göra. Många gånger fick vi ta del av berättelser som andra vuxna aldrig tidigare hade hört.

Leo Gerdén, ordförande i Sveriges elevråd, landets största elevorganisation på grundskolan, anser att det nu är upp till kommunerna att lägga resurserna på bra undervisning och bra arbetsmiljö, snarare än bygga nya badhus.

Elever behöver fler vuxna i skolan för att känna trygghet samtidigt som kommunernas besparingar innebär färre personal. Det här låter som ett omöjligt uppdrag?

– I den ansträngda ekonomiska situationen måste vi prioritera det viktigaste, mötet mellan lärare och elever. Med närvarande skolkuratorer som kan vara med och både hjälpa elever och säkerställa en bra arbetsmiljö. Närvarande lärare både i klassrummen och mellan lektionerna. Den viljan och drivkraften borde fler kommuner se till att ta tillvara. Men det handlar såklart också om de prioriteringar man gör inom skolan, dels om lärarnas administration. Och där är det väldigt tråkigt att riksdagen vill skjuta till ännu mer administration t ex genom ordningsomdömen, säger Leo Gerdén.

Eleverna vill också ha fler och tydligare ingripanden från vuxna, samtidigt som lärare ofta tvekar av rädsla för att bli anmälda. Hur ska man komma till rätta med detta?

– Det är också en situation som många av våra medlemmar vittnar om. Att vissa lärare är för slapphänta gentemot de som inte sköter sig i klassrummet. Därför är det bra att regeringen nu vill utreda frågan om att omplacera elever. Men jag skulle också vilja påstå att mångt och mycket av den här rädslan från lärare är ganska onödig. Barn- och elevombudet får in många anmälningar men det är en väldigt liten andel som leder till skadestånd. Vanligt ingripande, som att föra ut en elev som stör, eller att ingripa fysiskt enligt gott omdöme och säga till elever i första hand, det finns det redan ett lagutrymme för att göra., säger Leo Gerdén.