Sök
Publishing-priset logga

Här får eleverna leva sig in i kriget – på riktigt

Ammi Sima och Elin Dahlin på Skapaskolan i Huddinge arbetar ämnesintegrerat för att levandegöra andra världskriget för sina elever.
Svenskläraren Ammi Sima och historieläraren Elin Dahlin på Skapaskolan i Huddinge arbetar ämnesintegrerat för att levandegöra andra världskriget för sina elever. Foto: Oskar Omne

En ung kvinna blir kär i en nazist. Trumpetaren Benoits LeRouge är homosexuell och måste fly under andra världskriget. Eleverna på Skapaskolan i Huddinge har fått nya identiteter – och tvingas att ta itu med många och svåra existentiella beslut.

Historieläraren Elin Dahlin är less på att undervisningen om andra världskriget bara handlar om gamla gubbar och vapen, som hon själv skämtsamt uttrycker det. Därför beslöt hon sig för att försöka hitta ett nytt sätt att undervisa om den här omvälvande perioden i världshistorien.

Efter att ha sett ”World on fire” insåg hon och kollegorna i arbetslaget att den tv-serien skulle kunna vara ett utmärkt ramverk för ett temaarbete.

– Den är väldigt intelligent gjord och består inte bara av typiska krigsscener och soldater. Den skildrar främst hur människor i olika delar av världen drabbades av allt som pågick, vare sig de levde långt ifrån platser där kriget rasade, eller mitt i det, säger Elin Dahlin.

Här väcks många intressanta frågor där eleverna får utveckla sin empatiska förmåga.

Det hela resulterade i att lärarna drog igång ett ämnesövergripande och lite udda projekt med sina nior.

– Först satte vi oss ner och jobbade fram 29 olika karaktärer, både fiktiva och människor som har levt på riktigt. Sedan tilldelades alla elever var sin karaktär med information om personens bakgrund och tidigare livserfarenheter, säger Elin Dahlin.

I dag har eleverna tittat på ­slutet av filmen ”Schindler's list”, vilket väckte många tankar. Från vänster runt bordet: Alva, Ida, Nicholé och Lova. Foto: Oskar Omne

Hon förklarar att syftet är att eleverna verkligen ska få leva sig in i hur snabbt människor kan förändras utifrån de upplevelser de har varit med om. På gott och på ont. Hur var det att vara Pelle Karlsson, exempelvis? Och hur kom det sig att befälhavaren Erwin Rommel, som stred mot britterna i Nordafrika, började kallas ”Ökenräven” på grund av sin hårdföra krigsföring? Var han lika grym innan han gav sig in i kriget?

Inser värdet av handskrivna brev

Arbetet kommer att pågå i tio veckor. Uppgiften är att dokumentera sin karaktärs upplevelser och känslor med hjälp av brev och dagboksanteckningar, utifrån olika på förhand bestämda krigsår som de går igenom under historielektionerna parallellt under arbetets gång. Breven skrivs till en anhörig eller vän till karaktären.

Svenskläraren Ammi Sima konstaterar att den här typen av skrivande – brev och dagböcker – är något man lätt hastar förbi i svenskundervisningen.

– Nu har eleverna insett värdet av att skriva brev och att sådant som kan tyckas vara obetydliga anteckningar kan ge eftervärlden en bild av kriget ur olika perspektiv. Om inte folk skriver om sina liv så är det ingen som får reda på hur människor har påverkats av olika skeenden, säger Ammi Sima, ler och berättar att vissa elever inte visste vilken sida av ett kuvert man skriver adressen på.

Hon ger eleverna löpande feedback på deras alster, samtidigt som de tar del av varandras berättelser. Tanken är att de ska jobba med gestaltning och med att skriva levande texter.

Ammi Sima och Elin Dahlin på Skapaskolan vill bidra till historiemedvetande, självinsikter och uppmuntra till skrivande med närvarokänsla. Foto: Oskar Omne

– Det här arbetssättet motiverar eleverna att utveckla sitt skrivande och de har stor konstnärlig frihet i att beskriva karaktärernas upplevelser och känslor. Vissa elever har till och med, på eget bevåg, valt att ta reda på hur man uttrycker sig på gammelsvenska. Andra har valt att skriva sina texter med skrivstil, säger Ammi Sima.

Blandar fiktion och verklighet

Just nu är de inne på sin fjärde vecka och året är 1942. Ett år då bland annat Tyskland bombades av de allierade, Frankrikes flotta sänkte sina egna fartyg i Toulon och koncentrationslägren Treblinka och Sobibor startades.

Så här kan en karaktärs­beskrivning se ut:

"Angloindiske soldaten Nikhil Rama­krishna gick med frivilligt i den brittiska armén när rekryteringsmännen kom till hans by. Nikhil var trött på sitt liv där hemma i byn, där livet redan var utstakat för honom – han ville se världen. Tillsammans med över två miljoner andra indiska män förflyttades Nikhil från sitt hemland till krigets epicentrum i Frankrike.
Helt oförberedd på vad han skulle möta slungades han in i striden. Det blev inte som han hade trott. Vart han än tittade möttes han av död och ondska. Nu satt han, med svår hemlängtan, i en skumpig lastbil tillsammans med en nigerian, en somalier och en svårt traumatiserad brittisk soldat på väg mot Dunkerque.
Han försökte ta hand om den brittiska soldaten, som mest satt och gnydde och ropade på mamma, men de andra bara skakade på huvudet och uppmanade Nikhil att låta honom vara. Vart hade egentligen all medmänsklighet tagit vägen?"

Eleven Felix Stålö tycker att det här är en spännande uppgift.

– Man får följa sin karaktär i en rak linje och själv hitta på vad som ska hända i personens liv. Det är en annorlunda men kul uppgift. Dels måste man vara kreativ och dels måste man söka information för att ha något att hänga upp historien på, säger Felix Stålö.

Hans karaktär, prins Johann Lieven, är autentisk. I den inledande beskrivningen, som lärarna har utformat, framgår det att prinsen tvingas fly från Lettland med sin mor och syster och att de till en början hamnar i Sverige – troligtvis på Gotland.

Sedan har Felix Stålö själv fått ta över historien:

– Johann Lieven räddas när han simmar till Gotland. Han har det väldigt tufft där, mår dåligt och börjar dricka. Så småningom träffar han sitt livs kärlek Eva och bryter sig loss från alkoholen. Men efter ett tag blir de tvungna att fly, när tyskarna kommer dit.

"Drivs av ett hat"

Andra karaktärer är skapade med inspiration från serien ”World on fire”. Bland annat den 19-åriga tjejen Kasia Tomaszeski. I det här fallet är det Kornelia Wojtowicz, själv från Polen, som har tecknat Kasias livsöde:

– Hon är en helt vanlig tjej från Polen som pluggar och jobbar i en kafeteria. Hennes föräldrar mördas under inflyttningen i Lodz och då går hon med i motståndsrörelsen och är jätteaktiv i Warszawaupproret. Hon tvingas att vara taktisk och försiktig samtidigt som hon drivs av ett hat på grund av att nazisterna tar hennes frihet, säger Kornelia Wojtowicz.

Niondeklassaren Kornelia Wojtowics, till höger, skriver dagbok utifrån en ung kvinnas perspektiv – vars familj dödades av tyskarna. Till vänster: Alissa. Foto: Oskar Omne

Både hon och Felix Stålö har bestämt hur deras karaktärers livsöden ska sluta. Prins Johann Lieven ger sig ut i världen med sin fru Eva när kriget är slut, men Kasia kommer inte att överleva. 

"Utveckla sin empatiska förmåga"

Historieläraren Elin Dahlin berättar att de karaktärer eleverna har arbetat med är allt ifrån 10 till 60 år, och att många kommer från Norden.

– Den delen av kriget vet man inte så mycket om. Kriget är ofattbart långt borta men många påverkades i allra högsta grad.

Hon nämner ett fiktivt exempel där en kvinna i Nordnorge blir kär i en tysk soldat. Soldaten tvingas hastigt att ge sig av och kvinnan blir ensam kvar, gravid.

– Här väcks många intressanta frågor där eleverna får utveckla sin empatiska förmåga. Vad gör man i en sådan situation? Kan man bli förälskad i fienden? Var alla tyskar onda? Ja, det här är tuffa saker att hantera, säger Elin Dahlin.

Historieläraren Elin Dahlin och svenskläraren Ammi Sima tycker att både elever och lärare vinner mycket tid på att arbeta ­ämnesintegrerat. Foto: Oskar Omne

Ammi Sima och Elin Dahlin vill slå ett slag för att arbeta ämnesintegrerat, även om det kräver mycket planering.

– Vi hade aldrig hunnit genomföra ett så här omfattande och lärorikt projekt om vi inte hade varit två. Här får eleverna möjlighet att stanna upp och verkligen borra ner sig i en annan persons öde, säger Elin Dahlin.

Sedan tillägger Ammi Sima att eleverna har tagit reda på saker som de aldrig hade gjort annars. Och att det här är ett sätt att lära för livet.

– Många av de frågor de får fundera över är tidlösa och kan appliceras på mycket av det de läser om i dagens tidningar, men som ofta känns väldigt långt borta och kan vara svåra att relatera till. Folkmordet i Rwanda är ett exempel. Vissa elever hade aldrig hört talas om det, men sedan förstod de vidden av det folkmordet när vi pratade om det i samband med Förintelsen, säger Elin Dahlin.

Elins och Ammis sex bästa tips för att få arbetet att funka

  1. Skapa olika karaktärer med information om ålder, kön, geografisk plats, familj, tidigare livserfaren­heter och personlighet. Karak­tärerna kan vara mer eller mindre kom­plexa och anpassas till elevernas förutsättningar.
  2. Gå löpande igenom olika hållpunkter, det vill säga stora histor­iska händelser, someleverna kan ”hänga upp” sin historia på. År för år.
  3. Låt eleverna ta del av varandras brev och dagboksanteckningar, det ger en värdeskapande dimension.
  4. Variera brevskriv­ande och dagbok med läsning av skön­litteratur eller andra instick som film, fördjupning i och jämförelse av någon viss historisk före­teelse, exempelvis folkmord.
  5. Våga lita på elevernas förmåga att själva ta reda på fakta som ska tas upp i breven eller dagböckerna, allt behöver man faktiskt inte traggla igenom.
  6. Ta språnget och jobba ämnesöver­gripande! Skapa upp­gifter tillsammans med kollega och sambedöm, det minskar arbetsbördan för både lärare och elever.

LÄS ÄVEN

Forskare: Stora brister i niornas historiekunskaper

Våra olika sätt att undervisa om Hitler

Här uppfinner de historien på nytt

Experten: För lite historia ett problem för ämneslärare