Sök
Publishing-priset logga

Gynnhammar minns dagen då hennes undervisning var riktigt kass!

Suzanne Gynnhammar är studievägledare och lärare i SO-ämnena och svenska som andraspråk på Navets skola i Örebro.
Suzanne Gynnhammar är studievägledare och lärare i SO och svenska som andraspråk på Navets skola i Örebro. Foto: Ulla-Carin B Ekblom

Vår krönikör Suzanne Gynnhammar får upp ett fem år gammalt minne på Facebook och konstaterar att läraren fortfarande är den viktigaste faktorn för elevernas resultat. Men just den här dagen var hon ingen bra lärare.

Denna text publicerades ursprungligen på Suzanne Gynnhammars numera vilande blogg. Vi återpublicerar den nu för att den dök upp som ett fem år gammalt minne i Gynnhammars Facebookflöde och för att texten fortfarande är lika aktuell och bra.

Vilken kass undervisning jag hade idag. Verkligen kass! I slutet av sista lektionen hade jag lyckats få flera elever förvirrade och en var arg för att hen tyckte att jag skällde på hen (vilket inte alls var min mening och vilket jag inte ens uppfattat att jag gjorde). De sista minuterna fick jag lov att samla eleverna, hämta in vår studiehandledare och be så mycket om ursäkt. Be om ursäkt för att jag inte lyckats ge dem en uppgift som var begriplig för många av dem. De som förstod uppgiften var endast eleverna med längst skolbakgrund och som kommit längst i sin språk- och kunskapsutveckling, men de andra förstod troligen inte alls – ändå satt de snällt och försökte jobba på, sa till och med att de förstod. Men när jag frågade vad de gjorde förstod jag ju att de faktiskt inte begrep vad de hade fått av mig. Vilket misslyckande!

"Tänkte på min kompetens"

Jag hade tre lektioner i rad med språkklassen idag. Ämnet var demokrati. Redan under första passet märkte jag att många inte verkade förstå vad direkt och indirekt demokrati/representativ demokrati är. Inte förstå fullt ut det som jag trodde att de förstått redan i förra veckan. Så jag kände att nu gäller det att backa och jag gick och hämtade Mahdi, vår studiehandledare, som just då inte var med. Eleverna hade enbart talat svenska med mig och nu bad jag dem att förklara på somaliska i stället och så fick de och Mahdi reda i begreppsförståelsen.

Det blev en kortare rast och redan då började jag tänka. Jag tänkte bland annat på min kompetens. Jag har jobbat som lärare i över 20 år och under alla dessa år har jag haft många flerspråkiga elever i mitt klassrum. Under de senaste tre åren har jag undervisat nyanlända elever i språkklass, men även i reguljär undervisning. Jag är behörig i SO-ämnena och jag är behörig i svenska som andraspråk. Jag tycker således att jag har rätt bra formell utbildning och erfarenhet av nyanlända och flerspråkiga barn. Ändå missar jag emellanåt en hel del vid planering och genomförande av lektioner. Under dagens första lektion uppmärksammade jag ju att flera elever inte verkade ha de olika demokratiformerna helt klara för sig och jag förstod att jag behövde stanna upp. Backa. Jobba på något annat sätt. Checka att de förstått. För utan dessa kunskaper, en del av grunden i området, anser jag att det är svårt att bygga vidare. Jag uppmärksammade detta, men tänkte på hur många lärare, som inte har erfarenheter/kunskaper liknande mina, som säkerligen skulle missat detta. Jag tänkte på hur många elever  som sitter i våra klassrum utan att ha en egentlig förståelse och som bara försöker hänga med, klara testen etcetra, men som till slut faller igenom. Eller som ger upp för att de inte förstår.

"Verkade hänga med"

Åter i klassrummet fortsatte vi. Jag och Mahdi. Det kändes bra. Nu var nog de flesta med på tåget. Vi tog lunch. Så kom sista passet. Vi skulle se en filmsnutt. Då skulle vi åter behandla demokratiformerna. Jag tog upp rättigheter och skyldigheter i en demokrati. Förberedde eleverna på vad filmen skulle handla om och vad vi sedan skulle fundera på. Eleverna verkade hänga med. Vi tittade på filmen. Mahdi översatte. När filmen var slut skulle eleverna jobba med en uppgift. Jobba med en uppgift som jag använt i den förra somaliska språkklassen för drygt ett år sedan. De eleverna hade ju gått längre i svensk skola när de fick uppgiften och vi hade även jobbat lite mer med demokrati. Visst skulle det därmed bli svårare för dem, men jag tänkte att genom att låta Mahdi översätta hela uppgiften och de citat som hörde till skulle det nog fungera. Mahdi gick från klassrummet, medan jag och eleverna var kvar. Vi läste uppgiften tillsammans. Jag på svenska och eleverna på somaliska. Högt tillsammans. Klart. ”Nu elever kan ni börja jobba med detta. Fundera själv och skriv ner dina tankar i ditt skrivhäfte.” Några elever som behöver extra mycket stöttning fick jobba med en vikarie, men övriga skulle nog klara av det. Trodde jag ja…

"Insikten var som bortblåst"

Det jag bland annat missat var att det faktiskt inte räcker med att översätta en uppgift från ett språk till ett annat och tro att eleverna därmed förstår. Det vet jag ju så väl och brukar tala med andra om. Vi måste utgå från elevernas förkunskaper. Överbrygga kunskaps- och kulturella gap. Fast i denna stund verkade den insikten varit som bortblåst hos mig. Jag upptäckte att min uppgift var svår att förstå för en elev. Sedan hittade jag elev efter elev som inte förstod. Jag började känna mig stressad. Bad en elev som förstod att förklara för andra. Hittade Mahdi. Bad honom förklara för vissa elever. Men han hade andra uppgifter, för samtidigt pågick intervjuer med en del av våra elever. Han kom och gick. Elever kom och gick. Jag blev mer stressad. Eleverna blev stressade. Kände sig troligen misslyckade. Det blev så dumt! Allt kändes fel!

"För dåligt förberedd"

Andas Suzanne! Samla eleverna. Bad om ursäkt och försökte lugnt förklara för dem att jag gjort fel, att jag inte lyckats förklara uppgiften. Förklara att det inte på något sätt är elevernas fel. Förkla att vi startar om i morgon. Att vi försöker på ett annat sätt. Att vi återkommer till detta lite längre fram och mer tillsammans.

Jag tänker på den artikel som Anna Kaya på Nationellt centrum för svenska som andraspråk, tillsammans med ordförandena för de båda lärarfacken, har skrivit i Dagens samhälle. De skriver att den viktigaste faktorn för elevernas resultat är läraren, och jag håller med. Jag som faktiskt har rätt goda kunskaper i ämnet hade ändå inte god undervisning idag. Jag tror att en orsak var att jag faktiskt var för dåligt förberedd. Jag hade inte tänkt igenom undervisningen tillräckligt och det märktes direkt på eleverna. Nu gäller det: Nya tag i morgon! Bättre tag!

LÄS ÄVEN

Gynnhammar: Varför separerar vi elever med samma modersmål?

Larmet: Elever utbildas rakt in i utanförskap

Två lärare – svaret på problemen

Jarnlo: Dyr sva-undervisning är billigare än alternativet