I pedagogiska Facebookgrupper är frågan "vad som ska bedömas" nästintill vanligare och viktigare än "vad eleven ska lära sig", vilket sorgligt nog visar att skolan i stor utsträckning har blivit en plats där eleven ska visa vad denne kan och inte en plats för att lära sig, skriver svenskläraren Fredrik Sandström.

I upptakten av vårterminen, eller senare under våren, kommer säkerligen många skolor på något sätt att beröra den nygamla läroplanen Lgr22 och de reviderade kursplanerna. Många delar är oförändrade, men vissa formuleringar i syftet, liksom i det centrala innehållet, kan ha försvunnit och andra tillkommit. De mest påtagliga förändringarna syns i kunskapskraven. Jag är därför orolig att samtalen på skolorna mestadels kommer att kretsa kring just dessa. Igen.

Skolverket gjorde avbön från den tidigare fokuseringen på kunskapskraven, vad gäller både planering och bedömning, i Allmänna råd om betyg och betygssättning, 2018. Men tyvärr och paradoxalt nog har Skolverket i andra senare publikationer som berört bedömning, till exempel i filmer om betygssättning och instruktioner till prövningar, ånyo formulerat sig på ett sådant sätt att kunskapskraven allena kan fungera som måttstock för elevens kunnande, utan att att ta hänsyn till undervisningens innehåll och det centrala innehållet, exempelvis "Betygen A, C och E sätter läraren när de kunskaper som eleven visar motsvarar det som beskrivs i kunskapskraven för respektive betygssteg". Detta bidrar förmodligen till att kunskapskraven etsar sig fast som särskilt betydelsefulla i många skolors och lärares praktik, trots att Skolverket tagit avstånd från baklängesplanering och bedömning av generella förmågor i matriser.

Ämnen utan ett egentligt innehåll

I pedagogiska Facebookgrupper är frågan "vad som ska bedömas" nästintill vanligare och viktigare än "vad eleven ska lära sig", vilket sorgligt nog visar att skolan i stor utsträckning har blivit en plats där eleven ska visa vad denne kan och inte en plats för att lära sig. Andra vanliga frågor som diskuteras bland lärare i sociala medier, som synliggör kunskapskravens ställning, är exempelvis "vilka kunskapskrav som ska bedömas" och "hur många gånger en elev måste visa en förmåga". Otaliga lärare vittnar om hur de från kollegor, rektor eller personal ur elevhälsoteam får uppmaningar om att "titta på vad eleven har gjort i ett annat ämne för att se hur hen resonerar, analyserar och tolkar" eller "bedöma något som eleven har gjort hemma eller tidigare".

Detta är bara några exempel på hur undervisningens innehåll och ämnen reduceras till att bestå av ett fåtal generella förmågor, utan ett eget egentligt ämnesinnehåll. För att tydliggöra och eventuellt slå in redan öppna dörrar: En ämneslärare i biologi kan lika lite som läraren i svenska, idrotts- och matematikläraren göra en bedömning av en elevs kunskaper i sina ämnen genom att byta till sig och bedöma andra ämneslärares uppgifter, aktiviteter, prov och inlämningsuppgifter utan att samtidigt reducera betydelsen av den egna undervisningen och ämnets centrala innehåll. 

Pengar och prestige i lärplattformarna

Fokuset på kunskapskraven blir inte mindre av att många huvudmän investerat pengar, prestige och oceaner av tid i lärplattformar. Lärare blir påtvingade uppifrån att utföra meningslös administration och dokumentation i dysfunktionella, tids- och energikrävande digitala system. Dessa system är dessutom konstruerade av företag som saknar kunskap om skola, lärarens arbete, planering och bedömning. Därför är fortfarande, trots Skolverkets tydliga markeringar, kunskapskraven centrala i många plattformar, både i planerings- och bedömningsfasen. Elevens resultat bokförs med färgkodade matriser och kommuniceras till vårdnadshavare där indirekt kunskap och lärande förminskas och formaliseras. Väldigt sällan kommuniceras vad eleven har lärt sig, analyserat eller tolkat i de olika ämnena – det står nämligen inte i kunskapskraven och matriserna. 

Går inte i skolan för att bli bedömd

Låt oss en gång för alla fastslå – läroplanen är lärarens bok. Inte någon del är avsedd för elever eller vårdnadshavare att läsa och försöka förstå. Det finns många andra sätt att presentera planering och resultat som är mer effektiva än att hänvisa till läroplanen och som dessutom riktar fokus mot ämnets innehåll, det vill säga vad eleven ska lära sig alternativ har lärt sig. Jag önskar därför en tillämpning av Lgr22 där strålkastarna riktas mot varje ämnes unika prägel och hur eleven ska tillägna sig så mycket kunskap som möjligt. Ämnets utmärkande drag återfinns i syftet och framför allt i det centrala innehållet. 

Eleven går inte skolan för att bli bedömd. Vi ska heller inte bedöma elevens generella förmågor utan hänsyn tagen till undervisningens innehåll och varje ämnes centrala innehåll. Eleven kommer till skolan i första hand för att få lära sig nya saker i varje specifikt ämne som står på schemat. Tänk om vi istället för bedömning, dokumentation och matriser kunde få ett (gott nytt) år där lärare tilläts ägna mer tid till att planera för elevens lärande!

LÄS ÄVEN

Sandström: Läslusten slaktas av allt fokus på mätbara mål

Sandström: Tröttsamt att vi lärare gestaltas så platt och ensidigt

Sandström: Koncernernas cyniska dammsugning av barn omkullkastar min bild av vad skolan är

Grundaren: ”Dela med dig av dina lektionstips!”