Sök

Jarnlo: Därför minns jag min prao än i dag

Hampus Jarnlo, redaktionschef.

En vecka som idrottslärare, en vecka på brandstationen och två veckor i sportbutik. Där har ni mina prao-platser på högstadiet. Be mig att redogöra för vad vi gjorde i matten på höstterminen i årskurs 2 på gymnasiet och jag skulle vara nollställd. Men de där få veckorna när jag fick ta del av arbetslivet för första gången har etsat sig fast.

Och jag är inte ensam – mer än en gång har jag hört vänner berätta ganska alldagliga prao-historier som är 25 år gamla.

Att lära sig saker som är på riktigt och få testa den kunskapen i verkligheten, utanför skolans värld, är uppenbarligen ett effektivt sätt att väcka nyfikenhet och engagemang hos en trögstartad tonåring.

Under min egen skolgång skulle jag velat ha mer undervisning som knöt an till samtida utmaningar på ett konkret sätt. Det känns som att lärare i dag är mycket bättre på att skapa verklighetsnära uppgifter som inspirerar elever till ny kunskap som de direkt ser att de har nytta av.

Som eleverna på Kilbo skola utanför Sala som räddade sin egen badsjö på NO-lektionerna och blev smartare än Google på kuppen.

Många av eleverna kommer nog fortsätta berätta historier om projektet när de återvänder till sjön om sisådär 25 år för att ta sig ett dopp.