Så stärks undervisningen av lärarens berättelser

Ola Henricsson (till vänster), på institutionen för didaktik och pedagogisk profession vid Göteborgs universitet, disputerade i fredags.

Muntligt berättande gynnar lärarens förmåga att undervisa oavsett ämne eller årskurs, visar en ny avhandling.
− Att lära sig att berätta muntligt borde ingå som en viktig del i lärarutbildningen, säger Ola Henricsson vid Göteborgs universitet.

Forskaren och grundskolläraren Ola Henricssons avhandling handlar om vilken betydelse lärarens muntliga berättande har för undervisningen. Till skillnad från tidigare forskning om hur berättande exempelvis kan förbättra elevers lärande och språkutveckling – utgår hans forskning från berättande ur ett lärarperspektiv.

Hur förbättras undervisningen genom att läraren använder sig av muntligt berättande?

− Läraren kan erbjuda levda aspekter av ett annars kanske torrt och faktaspäckat ämnesinnehåll. Till skillnad från när man läser upp information, innehåller det muntliga berättandet även lärarens kroppsspråk och ansiktsuttryck. Berättande fångar elevernas uppmärksamhet och gör det lustfyllt att lyssna på. Det öppnar också upp för elevernas egna föreställningar och ett ömsesidigt utbyte av erfarenheter kring ämnet.

Har du några tips på hur lärare kan förbereda sig inför berättande i sin undervisning?

−  Att försöka vara öppen i stunden för att berätta något, även om man ibland måste frångå sin planering för lektionen. Det kan vara till hjälp i början att lära sig några korta berättelser, till exempel en visdomshistoria eller att återge en kort artikel ur en tidning som en berättelse. Det är viktigt att berättelsen har en början och ett slut.

Spontana berättandet vanligt

Enligt Ola Henricsson handlar det om att våga prova sig fram och vara lyhörd för lyssnarens frågor och intresse. Det är lite som att lära sig att cykla – rätt var det är så kommer berättandet av sig självt!

Han säger att det finns en risk att elevernas kommentarer och frågor ibland kan leda bort från ämnet. Som lärare är det bra att vara medveten om det och återkoppla till ämnet vid behov. 

Var det något som förvånade dig under studien?

− Ja, att lärares spontana berättande förekommer så ofta i undervisningen. Det verkar vara vanligare än vad de flesta lärare själva är medvetna om. De spontana berättelserna är ofta korta. De kan handla om en aktuell händelse. Ett exempel från studien är en lärare som berättar en anekdot om hur hen, i samband med undervisning i årskurs 3 om polisens arbete, blev stoppad av polisen en gång. Berättelsen väckte elevernas nyfikenhet och de ställde många frågor.

"Paus från prestationer"

I Ola Henricssons avhandling ingår intervjuer och observationer av grundskollärare i Sverige och Indien. Lärarna i studien undervisar från förskoleklass till årskurs nio. För de indiska lärarna är det spontana berättandet en självklar del i undervisningen. Men för svenska lärare kan berättandet vara svårt att hinna med.

− Det går inte att mäta det emotionella, relationella och meningsfulla som berättandet ger. Om prestationerna sätts främst, finns det risk för att berättandet prioriteras bort.

Ola Henricsson berättar att ordet skola, ursprungligen betydde ”vara ledig från dagens arbete”.

− Jag hoppas att skolan även idag kan vara en plats som ger paus från prestationer. Och har utrymme för det lustfyllda berättandet!

Här hittar du avhandlingen: ”Som att hålla tiden i sin hand – Didaktiskt perspektiv på muntligt berättande”

LÄS ÄVEN

Använd kroppen och bli en bättre lärare

Lär dig att tala – med kroppen

Spoken word får eleverna att vässa språket

Skrivundervisningen stympas av alla mätbara mål